#256. En helg (På drift mot Karlskoga).

Jag tog bussen till min hemstad Karlskoga i fredags, för första gången på många år. Alltså, det var inte många år sedan jag var där senast, men de senaste tillfällena har vi åkt bil. Den här gången var det bara jag och min bror. Ingen av oss har körkort, så det blev Swebus. Jag lyssnade på King Creosote & Jon Hopkins fina "Diamond Mine" på vägen till Centralen, och mindes ett annat år, en annan höst, då jag var på väg mot samma destination med "Kenny & Beth's Musakal Boat Rides" i öronen. En annan historia, som egentligen inte har någonting alls med denna att göra, utöver resmål, årstid och soundtrack. Men minnet rörde upp känslor av längtan och saknad, väckte tankar på livets förgänglighet och allt det där andra vi inte pratar om. Det låter kanske som något negativt, men det är det verkligen inte. Ibland är en lång bussresa vad som krävs för att frilägga tillräcklig tid till att verkligen vända sig inåt.

Övrigt som hanns med under de timmar det tog att fara från Stockholm till Karlskoga:

Läsa ett par sidor i David Nicholls "En Dag", och komma så pass långt in i den att en viss svärta började skina igenom. Välbehövligt. Hade börjat fått nog av de tidiga kapitlens glättiga ton och påklistrat snärtiga dialog.

I Örebro, väldigt snabbt innan bussen fortsatte, hälsa på Per, och få en kasse Stig Claesson-böcker. Trevligt av honom.
--
Den här gången var vi i Karlskoga för att hjälpa min pappa att färdigställa en carport innan vintern hotade rasera den, så hela lördag förmiddag och en stor del av eftermiddagen ägnades åt att häfta vindpapp och spika plankor som min syster sågade till. Jag har alltid sett på min tumme som om den satt mitt i handen, men så tokigt gick det faktiskt inte den här gången. Jäkligt skojigt var det också. Det kändes lite som att det här med att snickra skulle kunna vara ett behagligt sätt att tjäna sitt levebröd på. Vi gjorde korta avbrott för lunch; fiskgryta, och fika; äppelpaj på trädgårdsplockade äpplen. Det var en fin dag. Solen sken. Min pappa citerade Tomas Tranströmer: "En dag då ett kilo väger sjuhundra gram". 

Kvällen tillbringade vi med mamma och mormor, en folköl och en god middag. Jag höll ett eldigt försvarstal för Håkan Juholt, trots att jag inte ens är socialdemokrat, och så avslutade jag kvällen med att somna framför "X-Men 2" tillsammans med mina lika trötta syskon.

Söndag bjöd på samma vackra väder som lördagen. Vi tog en tidig buss hem, jag och min bror. Jag började läsa John Steinbecks "Öster Om Eden", och jag lyssnade på Midlakes "The Courage Of Others". 

Världen utanför framstod inte som så oäven genom ett bussfönster den här dagen.