Jag la tidigare idag upp följande Facebook-status:
"Hej allesammans!
Jag kommer från och med denna förmiddag att, på prov, avveckla mig
själv från Facebook. Jag vet att det i Sverige år 2012, innebär en stor
risk att man glöms bort helt och hållet, och därför är jag ödmjuk och
kallar detta för ett experiment. Kanske återvänder jag, kanske inte. Jag
väljer att inte se en återkomst som ett misslyckande, men hoppas ändå
att ett liv utan Facebook ska kännas så pass rikt på innehåll och sällskap att jag inte behöver krypa tillbaka.
Vill man nå mig nås jag på min blogg, http://bitpartinyourlife.blogspot.com/,
på mail sorensen.niklas(A)gmail.com eller på telefon: 0768940931. Tveka
inte att höra av er med uppmuntrande tillrop eller inbjudningar till
sociala aktiviteter. Jag är fortfarande, Facebook or no Facebook, en i
allra högsta grad levande människa, och har fortfarande mycket att ge.
Sörj inte - organisera!
/Niklas"
Jag orkar inte skriva något långt manifest eller brandtal som motiverar min avveckling. Kanske kommer det senare, kanske inte.
6 kommentarer:
Första gången jag tog bort mig från Facebook så kände jag mig väldigt utanför, som ett samtal pågick någon annanstans - utan mig.
När jag kom tillbaka visade det sig att inget särskilt hade hänt.
Nu har jag tagit bort mig permanent, så inget finns kvar vid en eventuell återkomst. Det känns ganska skönt eftersom inga vänner man egentligen inte ville ha heller inte finns kvar. Och det gör steget att återkomma till ett mycket större steg.
Dock missar man mycket nyheter om spelningar och sånt, det är nog det enda jag sankar.
Ja, det där sistnämnda är ett problem jag inte lyckats lösa ännu. Hur håller man sig uppdaterad på det man vill uppdateras på? Jag ska försöka hålla koll på olika evenemangssidor och så, skriva ner sånt jag snappar upp, så som jag gjorde förr. Jag hoppas det ska funka. Som sagt; ett experiment.
Åh, vad fint! Det bästa jag aldrig har gjort är att jag aldrig någonsin har ägt ett FB-konto. Jag är dessutom så barnslig av mig att jag ser det som en liten seger varje gång jag hör om vänner som gör likadant som du.
Kul att du ska se Wilco, de är grymt bra live. Håll extra koll på Nels Cline, en av få levande gitarrister som faktiskt kommer undan med att vara en fånigt briljant gitarrist.
Imponerande att du lyckats hålla dig borta! Jag gick med 2007, efter en hel del tjat från en arbetskamrat. Därefter har jag varit fast, lika fast som jag var vid last.fm och Twitter. Känner mig... renad.
Ska hålla ögonen på Nels!
Apropå Wilco så såg jag att de kommer vara med på Rufus Wainwrights nya skiva som kommer i maj. Låter som det kan bli ett fantastiskt samarbete.
Det låter onekligen lovande!
Skicka en kommentar