Jag köpte mig Richard Buckners "The Hill" för en billig penning i helgen. Den gjorde mig lite lätt konfys. Istället för en samling lågmälda altcountrylåtar som jag väntat mig, innehöll skivan ett enda 34 minuter långt spår. I spåret finns flera låtar inbakade, naturligtvis - samma låt i 34 minuter skulle ju kännas en smula enformigt - sammanvävda med korta snuttar av en ensam akustisk gitarr, lite brus, lite elektronik.
Jag gillar det i teorin. Men kanske inte riktigt i praktiken.
Jag gillar det för att jag tvingas till ett gammaldags lyssnande. Ska jag höra det där stycket jag gillade så mycket, då får jag helt enkelt lov att lyssna på hela skivan. Jag for lov att ta till mig skivan som helhet istället för i små doser (såvida jag inte memorerar exakt när på skivan favoritpartierna dyker upp). Lite som att lyssna på vinylskivor. Ett mer aktivt lyssnande.
Det är beundransvärt tjurskalligt och modigt av Buckner att ha paketerat sin musik på det här viset. Risken är ju också att han alienerar sina lyssnare. Och ja, jag är rädd för att han redan alienerat mig. Jag har gett skivan två spelningar, och jag gillade det jag hörde, men frågan är ändå om det blir särskilt många fler lyssningar. Mina vanor har förändrats, jag har sällan tid eller möjlighet att ta in en hel skiva i taget. Hur mycket Richard Buckner än vill pressa mig till det.
("The Hill" släpptes så tidigt som år 2000, innan mp3-revolutionen tagit fart på allvar. Så Buckner har kanske inte haft några ambitioner eller baktankar utöver att vara lite klädsamt arty.)
3 kommentarer:
Jag gillar the Hill, även om den är lite krånglig. Är inte spåret indelat i olika partier med namn? Jag har för mig det.
Inte konstigare än GY!BE.
Så är det.
Lyssnar inte så ofta på GY!BE heller, tyvärr, trots att "Lift Your Skinny Fists..." är ett makalöst album.
Deras album är ju indelat med scheman och grejer med olika partier hit och dit. Lite som the Hill, fast taget till sin spets givetvis. Egentligen spelar det ju inte så stor roll, jag tänker inte på vilket parti det är, det är ju bara att lyssna.
Skicka en kommentar