Förutom Wilco, så har jag redan skrivit om de två artister jag lyssnat mest på den här veckan, så jag skriver några korta kommentarer om några av de andra som figurerar. Sambassadeurs fina "Migration" och Ray LaMontagnes "Till The Sun Turns Black" är loppisskivor. Den första gladde mig (har alltid gillat både Sambassadeur i största allmänhet och skivan i synnerhet), LaMontagne-skivan var lite i smörigaste laget, men ändå habil. Nya Kent-skivan tycker jag var väldigt ojämn, och texterna är ju direkt skrattretande på sina ställen. På det stora hela en besvikelse, med tanke på all hype den fått från både säkra och osäkra källor. Kanske kräver den fler lyssningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar