Begåvningsreserven.

Jag brukar betrakta mig själv som normalbegåvad. Varken mer eller mindre. Dock med ambitionen att hela tiden utvecklas. Jag tror att begåvningen växer med bildningen. Varje ny kunskap blir ett verktyg, varje ny erfarenhet ett ess i skjortärmen. Idag gjorde jag ett kompetenstest på jobbet, och känner inte riktigt att jag längre kan räkna mig till de begåvades skara. Nu har jag inte fått testresultatet ännu, så chansen finns ju förstås att jag är ett geni vad gäller att sortera olika figurer och former i "logisk" ordning. Men med tanke mitt vilda chansande under testet betvivlar jag det. Jag tröstar mig med att jag säkert kompenserar det med att vara bra på andra saker, och hoppas att mina överordnande ser det också.