#206. En låt #13.

Badly Drawn Boy - I Saw You Walk Away

Ah, Badly Drawn Boy. Englands svar på ett Elephant 6-band. Briljant stundtals, men oftare lite för quirky för att riktigt tas på allvar. Ändå har jag lyssnat mycket på hans skivor. De är bra, men de bränner inte riktigt till. Fina ljudtapeter, men inte musik att hålla i handen när det stormar. Tills nu, då. Senaste skivan, förra årets "It's What I'm Thinking (Part One: Photographing Snowflakes)" är Damon Goughs hittills allvarligaste stund. Det är en nedtonad, melankolisk, och mycket, mycket vacker skiva, av en äldre, lite mer sargad pojke. Texterna tassar runt i samma landskap som på Steve Masons fina "Boys Outside". På vissa spår finns en nästan åttiotalsklingande produktion som också för tankarna till Mason.

Finaste spåret är utan tvekan "I Saw You Walk Away". Om den låter bekant så är det för att den låter ganska mycket som The Smiths "There Is A Light That Never Goes Out". Lika uppgiven, fast musikaliskt lite pampigare, med underbara svepande stråkar i bakgrunden. Lyssna själv, och håll med om att det här är Badly Drawn Boys största stund sedan "The Shining".