Spoilervarning! Läs inte vidare om du inte vill sabba "upplevelsen" av en av de mest vedervärdigt deprimerande serietidningarna i mannaminne.
"The Walking Dead" har länge varit en guilty pleasure för mig. Nu vet jag inte om jag kan kalla det för en "pleasure" längre. Inte känner jag mig särskilt "guilty" heller. Senaste numret fick mig mest att känna mig smutsig och eländig till mods. Numret slutar med att en av seriens allra viktigaste karaktärer - en åttaårig pojke - träffas av ett vådaskott och förlorar ena ögat och halva huvudet. Det är oklart om han överlever, men det ser onekligen mörkt ut, mörkare än på länge. Och där har jag ingen lust att läsa mer. Då har jag ändå läst Garth Ennis "Crossed", som innehöll minst lika brutala scener (om än med ett starkare narrativ än vad Robert Kirkman är kapabel till, dessutom med en tydlig början och ett tydligt slut). Men det är inte enbart känslighet som får mig att reagera starkt på utvecklingen i senaste numret av "Walking Dead", även om det naturligtvis också spelar in (jag hade faktiskt svårt att somna efter läsningen, och tycker fortfarande bilden på den lille pojken med ett hål i huvudet är genuint skärrande att titta på.)
Nej, framförallt har jag svårt att se hur serien ska kunna fortsätta kännas engagerande att följa. En serie som handlar om överlevnad under extrema omständigheter känns helt enkelt inte så intressant med en huvudperson som tagits ifrån alla incitament till att hålla sig vid liv. Det blir lite som Cormac McCarthys "The Road" om sonen dött i början och pappan bara irrat runt planlöst och grinat sig genom historien. Det är ju också en berättelse, men kanske inte en berättelse som säger särskilt mycket, och att bli deprimerad bara för sakens skull är inget jag eftersträvar längre.
Men jag kommer härda ut ett litet tag till. Jag tänker inte engagera mig mer i Rick Grimes och hans vänners vidare öden, men jag är nyfiken på hur Kirkman ska reda ut det här. Det känns som om han målat in sig i ett hörn, och jag vill veta om han klarar att måla sig ut igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar