Efter att ha hört en sällsynt oinspirerad cover på Nicos "These Days" på en Sonic-skiva för ett halvt årtionde sedan, gjorde jag misstaget att se Kathryn Williams "Little Black Numbers" som en tillfällig lyckträff i ett annat ganska tråkigt artistskap. Jag lyssnade på den ofta, men intalade mig att Williams i övrigt inte var något att utforska. Men för varje gång skivan snurrat färdigt och jag konstaterat att det var en av de allra vackraste i min samling, blev jag mer och mer nyfiken på att se om min tes verkligen höll. Någonstans i hennes diskografi måste det väl ändå finnas fler låtar som "Tell The Truth As If It Were Lies"? En skiva med en sån låt vore ju värd en investering om så bara för det enda spåret.
En Tradera-beställning och ett besök på Mickes Skivor senare, och jag har kompletterat samlingen med "Dog Leap Stairs", "Old Low Light" och "Leave To Remain". Och även om ingen av skivorna i sin helhet är lika underskön som "Little Black Numbers" så är ingen sämre än bra. Alla tre skivorna, men framförallt de två förstnämnda, från tidiga karriären, rymmer fantastiskt fina låtar. Nick Drake-tassande, framviskade små visor om hjärtesorg och försiktig glädje, mer våriga i stämning än "Little Black Numbers" (som ju är en ultimat höstskiva). På framförallt "Old Low Light" är hon ibland så hurtig att det låter som tidiga Belle & Sebastian. I min bok är det ett gott betyg.
Tyvärr punkteras min tes inte helt och hållet, då man anar en begynnande trötthet på "Leave To Remain". Låtarna är inte lika starka, arrangemangen mindre fantasifulla. Kathryn Williams tar ett steg mot att vara en singer-songwriter i mängden. Fortfarande en mycket talangfull sådan med bedårande skivor i bagaget. Men ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar