It's harvest time.

Hatet.

Varje gång jag passerar den här reklamaffischen fylls jag med vämjelse. "För att erövra vägen måste du bemästra asfalten". Varför måste vägen erövras? Räcker det inte med springa på den? Hade jag varit genusvetare hade jag skrivit en hel avhandling om den här tråkiga affischen och hur den närmast övertydligt visar på skillnaden mellan manligt och kvinnligt i reklamen, hur vi män liksom ska uppfostras till att vara tävlingsbenägna och aggressiva. Nu är jag inte genusvetare, så jag sätter punkt här.

Katastroffilmshimmel.

Idag, vid Sergels Torg.

Dagisstart.

Så här ser omgivningarna ut där min son om en vecka ska börja på dagis. Jag är så tacksam över att han får ha det så vilt och vackert omkring sig, att han får följa årstidernas skiftningar i skogen och vid vattenbrynet. Känner mig verkligen priviligerad. Å hans vägnar.

Dagens fynd.

Okej, gamla Triffids-vinyler är väl långt ifrån omöjliga att få tag i, och de är inte heller mitt favoritband genom rockhistorien, nej, inte ens mitt favoritband från det australiensiska 80-talet. Men ändå, då och då, fantastiskt bra. Och tjugofem kronor är verkligen inga pengar för fem vinyler, även om jag hade både "Calenture", "The Black Swan" och "Born Sandy Devotional" sedan tidigare. Den sistnämnda bara på cd, men ändå. Och "Treeless Plain" och "Raining Pleasure" ser jag verkligen fram emot att lära känna. Åttiotalsrock är helt rätt i min värld just nu. Ta bara en sån sak som att jag de senaste veckorna intensivlyssnat på The Waterboys "In A Pagan Place"...

September.

Musikaliskt sett har sommaren 2013 varit den tråkigaste i mannaminne. Det har varit roligt att lyssna på musik, lyssna på gamla skivor, skivor som legat och gottat till sig som fina viner, eller skivor som jag bara inte hunnit lyssna in mig på ordentligt. Men nyheterna har lyst med sin frånvaro. Ibland har jag stått och bläddrat i backarna på Bengans, men aldrig lyckats hitta något som lockat till inköp, och de musikbloggar jag följer har ekat tomma.

Därför är det glädjande att se att det redan i september släpps skivor värda att längta efter. Most Valuable Players återvänder med "Left", första skivan sedan "You In Honey" från 2006. Dessutom: Bill Callahans "Dream River".

September's not so far away.

No train to Nora.

Ett sommarminne:

"Det går väl inga tåg i Nora?" sa jag och Mikaela, och genade över järnvägen. Då kommer den här gamla bjässen stånkande genom landskapet. En rätt mäktig syn. Gamla tåg är fina.