--

Sista kvällen i Högdalen. Kanske känns konstigt, men jag är för trött och stressad för att känna efter. Än finns det massor kvar att packa, men framförallt en hel del sömnbrist att ta igen inför morgondagen, flyttdagen. Nu stänger jag av datorn och packar ner den. Nästa gång ni hör från mig är jag Hökarängenbo.

--

Mikaela målar snickerierna i nya köket. Jag är hemma i gamla lägenheten med Frank. Det regnar, är kallt och grått. Stereon spelar The Relict, Trembling Blue Stars, Mojave 3. Gammal trygg musik för en ny otrygg tid. En vecka kvar av liv i flyttkartonger. Jag vill ha mitt upppackade liv tillbaka.

Livet, vecka 19.

Jag lever just nu mitt liv i flyttkartonger. Nästa lördag ska de, tillsammans med möblerna, skeppas över till Hökarängen. Tiden är knapp för bloggande, kultur, umgänge och spännande uteliv. Lyckligtvis är jag inte heller riktigt sugen på sånt nu, för stressad, för uppe i varv. Har inte ens ro att ta in några nya skivor. De ligger i en bananlåda de också.

Såg "The Avengers" härom dagen. Den var riktigt bra, för vad den var. Fartfull och rolig. En bioupplevelse.

Läser Siri Hustvedts "Vad Jag Älskade". Har precis börjat. Den verkar... trivsam. En bok för läsare av böcker. Det är något nästan skamlöst inbjudande över allt det där romantiserandet kring konstnärsmyten, vinet, maten, de litterära samtalen, namedroppandet, de regniga New York-gatorna.

Nu ska jag återgå till packandet. På återseende.

Sympatiskt.

Så här tycker King Creosote:

“I have a bad feeling about the whole thing [ie digital music] – it’s something I don’t feel comfortable with. I am retiring from anything online, and digital music entirely. If you download 1000 songs, how can you value them? I think there is a malaise at the moment – people see music as some sort of service you get when you get broadband and everything around music has been devalued as a result”. 


“We [Fence] are looking to sell fewer units, but to people who are willing to buy items of higher value. It is a case of admitting that if you do not support us, we are gone. The bands that have already done well, your Radioheads and the like, which have used the industry to get an audience, can give their music away all they like. That audience is big and will probably buy tickets to see them live. But I really despair for Fence acts, for new bands – how can they find the money to promote themselves?” 

Jag tycker han har flera poänger, och det är till stor del därför jag fortfarande köper skivor, därför jag fortfarande, med en dåres envishet, bojkottar Spotify. Jag älskar att det finns möjlighet att höra det mesta man kan tänkas vilja lyssna på, men jag älskar ännu mer känslan när man verkligen sökt (på verkliga, fysiska platser, inte Google) - och funnit - det där obskyra som man dittills bara läst och fantiserat om.

Dagarnas skivor.

Tobin Sprout - Moonflower Plastic (Welcome To My Wig Wam)
Paul Westerberg - Eventually
Black Rebel Motorcycle Club - B.R.M.C
Blitzen Trapper - Destroyer Of The Void


Jag inledde veckan med smakprover från två indierocklegenders solokarriärer. Tobin Sprout är den mindre kända låtskrivarhalvan av Guided By Voices, men "Moonflower Plastic (Welcome To My Wig Wam)" är faktiskt bättre än det mesta jag hört från Robert Pollards (den andra GBV-halvan...) soloskivor - nu har jag i och för sig inte hört så många av dem, men ändå. "Moonflower Plastic..." är fylld till bredden med lysande bitterljuv pop. Paul Westerberg-skivan var inte fullt så rolig. Inte dålig, men långt ifrån topparna på "Suicaine Gratification". Jag tror jag, hur hemskt det än må låta, föredrar den ledsne och bittre Westerberg. Den glade låter så gubbrockig.

Black Rebel Motorcycle Club slog ju igenom mitt under den märkliga garagerockvågen, och har därför slarvigt klumpats ihop med en scen som de egentligen inte hade särskilt mycket att göra med. Deras musik har ju betydligt mer gemensamt med Spacemen 3 än med The Hives. Och de är därför ett mer intressant band än vad de får cred för.

Blitzen Trapper hade jag aldrig hört talas om till för någon vecka sedan. Den låg ute på Tradera för en tia och jag hade redan ropat in en hög skivor av samma säljare, så jag chansade. Vad det handlar om är habil men ganska sömnig americana. Den där typen man läser om i Uncut och Mojo, men aldrig blir riktigt intresserad av. De har onekligen lyssnat en hel del på både Wilco och Jayhawks, men når aldrig upp till sina förebilders höjder. En skiva man både kan ha och mista.

Days Of Heaven.

"Days Of Heaven" är regissören Terrence Malicks andra film. Den första, "Badlands", råkar vara en av mina absoluta favoriter, så "Days Of Heaven" har stått på min att se-lista ett bra tag. Igår kväll gjorde jag slag i saken. Och vilken film det är. Handlingen är kanske inte så märkvärdig, men bra nog för att vara bra bara i sig. Vi behöver inte prata mer om den. För det är fotot som verkligen lyfter filmen. Jag är inte den första att kalla den för den vackraste film som någonsin spelats in, men det blir inte mindre sant för det. Titta på bilderna nedan. Visst vill man bara flytta in i dem?

Första maj.

Idag är jag ingen god kamrat. Inte så att jag förskingrar skattepengar, avknoppar offentliga verksamheter eller något annat lömskt, jag bara... sitter hemma istället för att demonstrera. Av den enkla anledning att jag är för slö och bekväm för att åka in till stan. Demonstrera borde jag ju. Det finns ju mycket att demonstrera mot. Men istället:

- njuter jag av solskenet, värmen, gott kaffe och lekande (eller grälande?) ekorrar i lekparken med Mikaela och Frank. (Det gäller att passa på, SMHI utlovar ju snöblandat och temperaturer runt nollpunkten redan i slutet av veckan...)

- ligger jag på sängen och varvar sömn med läsning av sista sidorna i "The Blue Book" och Kristian Lundbergs "Och Allt Ska Vara Kärlek".

- lyssnar jag på Lightships "Electric Cables", den skiva jag sökt högt och lågt efter ända sedan jag lät mig förhäxas av The Clienteles sprött grönskimrande "God Save The Clientele" för några vårar sedan. Kan bli vårens soundtrack.

- ger jag mig ner i mixträsket, som fram tills nu varit outforskad mark för mig. Jag börjar med den nysläppta Avalanches-mixen "Sleepy Bedtime Mix For Young Ones", med för dagen passande softpop och bossa nova.

Och ikväll cyklar jag till Hökarängen och påbörjar arbetet med att ställa upp böcker i våra nyligen uppsatta elfahyllor. Att ställa upp saker i hyllor är bland det bästa jag vet. Ett skäl så gott som något att flytta.

Vad gör DU idag?