Dagens skiva #9.

Varje dag, så länge högen med olyssnade skivor finns kvar, lägger jag in en ny cd i iTunes och lyssnar igenom den.

Idag: Lo-Fi-Fnk - Boylife

Det här projektet med att skriva om en skiva om dagen är ganska vanskligt. Eftersom jag oftast inte hinner lyssna på skivan mer än en gång, och då ganska halvhjärtat, medan jag gör annat och med avbrott för barnskrik, blir omdömet sällan särskilt mycket mer än "ganska bra" eller "ganska dåligt". Och det är ju lite trist.

Lo-Fi-Fnk spelar dansant electropop. Det visste jag sedan tidigare, och det är ungefär så mycket jag också lyckades uppfatta under min genomlyssning av "Boylife". Och det är säkert en bra skiva, för aldrig under genomlyssningen tänkte jag att det lät illa eller ens ointressant. Men eftersom dansant electropop inte är en genre jag är i ett skriande behov av just nu (det finns, milt uttryck, inte så många anledningar att dansa den här veckan) dröjer det nog bra länge innan jag lyssnar på "Boylife" igen. It's not you, it's me.

Alternativa mediaspelare.

Igår kväll, precis innan jag skulle lägga mig, fastnade jag framför en artikel om intressanta alternativ till datorns (i det här fallet en Mac) standardprogram. Framförallt var det de alternativa mediaspelarna jag intresserade mig för. Jag håller med artikelförfattaren om att iTunes börjar kännas rejält tungrott och segt, och hanterandet av spellistor lämnar en del övrigt att önska. Det var framförallt två program som kändes intressanta: Enqueue och Songbird. Det förstnämnda hade ingen trialversion, och jag har ingen lust att betala nio dollar, hur lite det än må vara i SEK, för ett program jag inte vet om jag kommer använda. Songbird verkade trevligt, enkelt att konfigurera med ett ganska generöst antal plugins. Tyvärr finns det en hel del funktioner som saknas, funktioner som jag, i egenskap av kalenderbitare, inte kan vara utan. Jag kan inte sortera artister på efternamn. Jag har heller inte lyckats hitta någon funktion för att visa skivorna som albumomslag (se bilden nedan).

Allra mest irriterande var dock att det inte går att importera skivor som mp3. FLAC och Ogg går utmärkt, men inte mp3. Fullständigt ologiskt. Och därmed går Songbird bort.

Men Enqueue då? Någon som har erfarenhet av det? Jag är fortfarande sugen på ett snabbare, snyggare, mer intuitivt alternativ till iTunes, men vill fortfarande inte betala nio dollar utan att veta att det har de funktioner jag söker.

Dagens skiva #8.

Varje dag, så länge högen med olyssnade skivor finns kvar, lägger jag in en ny cd i iTunes och lyssnar igenom den.

Idag: R.E.M. - Life's Rich Pageant

Tidiga R.E.M. Av någon anledning har gruppens 80-talsskivor ploppat upp som små plastiga svampar i second hand-butikernas skivkorgar det senaste halvåret. Besvikna fans som sålt sina samlingar i vrede över bandets splittring? Kanske det. Bra för mig, oavsett, eftersom jag gillar tidiga R.E.M. Gillar, utan att älska. För nog kan jag tycka att de var lite jämntjocka, och så även på "Lifes Rich Pageant". En bra skiva, men utan de där verkliga topparna. Som vanligt är det inte omöjligt att jag ändrar uppfattning efter lite mer intensivt lyssnande.

Dagens skiva #7.

Varje dag, så länge högen med olyssnade skivor finns kvar, lägger jag in en ny cd i iTunes och lyssnar igenom den.

Idag: Papas Fritas - Helioself

En sån där skiva som legat ute på Tradera i evigheter, och som jag till slut köpte, mest bara för att jag rent slumpmässigt ramlade över en positiv recension i ett gammalt nummer av Benno. Och visst, det är en ganska trevlig skiva. Charmig, ja, rent av busig power pop, med bett i gitarrerna här och var och flera ögonblick av melodisk briljans. Det låter lite som Bishop Allen hade låtit om Bishop Allen varit ganska bra istället för ganska dåliga.

Dagens skiva #6.

Varje dag, så länge högen med olyssnade skivor finns kvar, lägger jag in en ny cd i iTunes och lyssnar igenom den.

Idag: Arvo Pärt - Tabula Rasa

Min musiksmak börjar röra sig i riktningar bort från vers-refräng-vers, bort från tempo, sång och trummor. Inte så att jag väljer bort det helt, men allt oftare söker jag tillflykt från vardagens skrik och skrän i något instrumentalt och stillsamt, eller bara i låtstrukturer jag inte redan hört till leda. Det kan vara jazz, det kan vara ambient, det kan vara nyklassiskt. Senaste månaderna har jag lyssnat mycket på Dustin O'Halloran och Max Richter, och nu tyckte jag det kunde vara dags att söka sig bakåt. Jag börjar med Arvo Pärt. Det här låter inte alls dumt. Ganska exakt som jag föreställde mig det, vilket i det här fallet är något positivt.

00-tal.

Det här ser jag fram emot att följa. Billy Rimgard skriver "en subjektiv berättelse om svensk indie 1999 - 2009". Kanske är jag lite partisk. Det är ju trots allt de år då jag själv höll mig som mest uppdaterad på samtida popfenomen och skördade bloggar på nya mp3or i en takt som jag idag inte orkar hålla. Under en ganska stor del av de här åren bodde jag också utanför Stockholm, och levde därmed också ganska isolerad från scenen. Att läsa det här blir alltså, för min del, lika delar nostalgi som samtidshistoria och omskolning.

Dagens skiva #5.

Varje dag, så länge högen med olyssnade skivor finns kvar, lägger jag in en ny cd i iTunes och lyssnar igenom den.

 Idag: Markus Krunegård - Lev Som En Gris Dö Som En Hund

När jag hittar en hyfsat aktuell, hyfsat omskriven skiva för en tjuga, då slutar det oftast med att jag köper den, även om mitt intresse för albumartisten inte är det största. Markus Krunegård låter ganska exakt som jag misstänkte att han skulle låta (jag har, tro det eller ej, aldrig hört så mycket som ett spår från hans solokarriär) - lite 80-tal på ett inte helt övertygande vis. Och det är så mycket sex, sprit och droger i texterna att det blir ofrivilligt komiskt. Lite indie-JVVF, sådär. Inget för mig. Dock gillar jag "Dystra Utsikter" som är försvenskning av "Long Beach", Laakso-låten som fick mig att fastna för bandet för snart nio år sedan.