#16. Belle And Sebastian till Popaganda.

Japp, Belle And Sebastian kommer till sommarens Popaganda-festival. Stort. De är ett av de där gamla favoritbanden jag aldrig haft ynnesten att få se. Och med gamla favoritband menar jag väldigt gamla. Banden jag upptäckte i mitt musiklyssnandes vagga, som därefter utgjort någon slags rot från vilken resten av min musiksmak vuxit upp. Gjorde jag en lista över vilka av de banden jag sett och vilka jag har kvar att se skulle den se ut så här:

The Smiths/Morrissey, Red House Painters, Kent, Radiohead, Bright Eyes, Belle And Sebastian, The Smashing Pumpkins, The Zombies, The Bear Quartet.

Det vore onekligen roligt att få stryka över även Stuart Murdoch och co. Roligt, men ogörbart. Åtminstone i sommar. Popaganda går nämligen av stapeln samma helg som min son är beräknad att komma till världen. Och det är ju inte som om det råder någon tvekan om vad som är störst och viktigast.

#15. Kick-Ass.

Om man kan betrakta en film där människor får benen kapade med katanasvärd, sprängs till sörja i stora mikrovågsugnar eller medelst bazooka för gullig, då är "Kick-Ass" en gullig film. Den tar den gamla barndomsdrömmen - att bli superhjälte på riktigt - dekonstruerar den totalt och bygger sedan upp den igen. Det är filmens tjusning, men också största problem. Och det var precis likadant med serien. Från en diskbänksrealistisk lo-fi version av "Watchmen", utan sci-fi element men med pubertal humor, gick den till att bara bli ännu en superhjälteserie i mängden. Precis den sorten den började med att parodiera. Som om Mark Millar halvvägs glömt bort vad grundidéen var och gått över till att bara göra det gamla vanliga. Same old, same old.

Men jag måste ändå erkänna att viss gåshud infann sig när Kick-Ass vrålade iväg över hustaken i ett jetpack. Där slog filmen serien på fingrarna. Barndomsdrömmen lever.

#14. Två telefonsamtal.

Sjukaste dagen på länge.
På vägen hem från jobbet ringer en kvinna:
"Är du den Niklas som bott på ...... (gata i söderort)".
"Nej, där har jag aldrig bott."
"Aha, för din faktura från Bredbandsbolaget har kommit hit".
"Då måste det vara någon annan, jag har inte haft Bredbandsbolaget på många år."
"Okej, hej då".
En timme senare ringer telefonen igen. Hon skriker den här gången:
"DU LJUGER! DU ÄR DEN NIKLAS SOM BOTT PÅ (gatans namn)! Och om du inte hämtar dina grejer så kommer bostadsrättsföreningen fakturera dig 5000 kronor!"
Jag: "Eh, vänta nu, jag har ALDRIG bott på den gatan! Vem är du?"
"Mitt förråd är fyllt av dina saker! Fakturor, videofilmer, lampor, mattor! Ditt namn står på grejerna! Du har bott i Karlskoga och i Bagarmossen, jag vet att det är du! Och ditt telefonnummer står på en faktura från ComHem!"

Jag flippade ur rejält och skällde ut henne efter noter. Hur vågade hon ringa och anklaga mig för att ljuga, och för att ha bott på en adress där jag aldrig satt min fot? Samtidigt var jag helt kall inombords. Hur kunde hon veta allt det här om mig? Hur hade min post hamnat där?

Visade sig att en kartong med mina gamla grejer hade glömts kvar i ett annat förråd i en lägenhet i en helt annan del av stan, som jag hyrt i andra hand, och att den lådan sedan flyttat med till detta förråd. Fakturorna hade legat i botten på lådan. Så det ordnade upp sig. Väntar fortfarande på att den galna människan som anklagade mig ska ringa och be om ursäkt.

Har inte blivit så arg på många år. Jävla galning. Nu ska jag lugna nerverna med en kopp kaffe, David Bowie och lite disk.

#13. Great Lakes - The Distance Between.

Krrrrsch. Brrrrr. Baklängeskörer. Ett piano. En popmelodi på 2 minuter. Någon trycker på en knapp flera gånger i rad. Någon rullar ett salladshuvud nerför en kulle. En flöjt. En flöjt baklänges. Det är ungefär så jag tycker de brukar låta,skivorna från Elephant 6-kollektivet. De verkar så roliga i teorin, men är oftast bara enerverande. Okej, inte bara, nu är jag orättvis. Har ju lyssnat en del på Apples In Stereos "Tone Soul Evolution" och Olivia Tremor Controls "Black Foliage: Animation Music" i vår/vinter, och det finns briljanta partier på båda skivorna, absolut. Men för varje enkel poplåt kommer tio låtar av.... krrrrsch, brrrrrr, baklängeskörer. Jag blir trött.

Great Lakes är ett trevligt undantag från detta. "The Distance Between" är behagligt befriad från (allt för många) utsvävningar. Elva korta låtar i gränslandet mellan powerpop och soft rock, varav en är en ganska bedårande cover på The Zombies "This Will Be Our Year". Annars är det faktiskt inte särskilt mycket som sticker ut. Det är jämnt, trevligt, aldrig mycket bättre än bra, aldrig mycket sämre än okej. En habil och funktionell bagatell att möta försommaren med. Men jag letar fortfarande efter den där Elephant 6-skivan som kan ta mig till samma ljuvligt lummiga platser som Ladybug Transistors "The Albemarle Sound". Finns den?

#12. Extreme Ben Stiller Makeover.

Jag såg om "The Squid & The Whale" ikväll. Det är nog tredje gången. Fantastisk film. En av mina absoluta favoriter. Och regissören, Noah Baumbach, håller jag som en av Hollywoods just nu mest intressanta (även om jag inte charmades helt och hållet av "Margot At The Wedding".)

Kul därför att se att han är aktuell med en ny film. "Greenberg" har en cynisk, otrevlig Ben Stiller i huvudrollen, och verkar ungefär hur bra som helst. Jag kan faktiskt knappt vänta. När kände jag senast sån entusiasm inför en kommande film?

#11. Så här dagen till ära tycker jag...

... att det är värt att uppmärksamma att min gode vän Fredrik lagt upp en sida om sin far, konstnären Karl Wennberg.

http://www.karlwennberg.se/

#10. Igår...

... hade jag över 140 besökare på bloggen. Det slår alla mina tidigare rekord. Jag tror majoriteten av dem/er ville läsa och missförstå mina åsikter om "The Mighty Thor"-castingen. Så kan det gå.

Actionfilmer och deras skådespelare är annars ämnen jag skriver om rätt sällan. Musik är det som återkommer oftast. Är du en nyansluten läsare som vill veta om det här är en blogg värd att följa kan det ju vara bra om jag sätter upp lite referensramar? Så du vet ungefär vad du har att vänta. Därför: här nedan ser ni en snygg sammanställning av vad jag lyssnat mest på de senaste åren. Intressant va? Ta nu och begrunda detta så återkommer vi imorrn. Okej?