Några tankar om "Random Access Memories".

Jag sällade mig till fårskocken förra veckan, och köpte Daft Punks nya. Är väl inget stort Daft Punk-fan egentligen. Jag förstår att de är bra och intressanta, men för att tala klarspråk: house är inte min genre, oavsett den är fransk eller någon annanstans ifrån. Fattade aldrig "Around The World" när den kom. "Discovery" däremot, gillade jag mycket, och "One More Time" är fortfarande en av de mest medryckande låtar jag vet.

"Random Access Memories" då? Jodå, jag gillar den. Mycket. Det är verkligen en rolig skiva. Upplyftande. Lyssnar jag på den på väg till jobbet är jag alltid framme tidigare än jag är när jag inte lyssnar på den. Tiden går lite fortare, jag ökar på stegen, går snabbare, i takt med musiken. Den gör underverk för mitt humör, och det ska verkligen inte underskattas.

Några spridda tankar om skivan, så här några dagar av intensivt lyssnade in:

 - "Lose Yourself To Dance", vilken låt! Extremt beroendeframkallande!
 - Men Pharell Williams, är han särskilt hipp såhär 2013? Inte för att det påverkar kvaliteten, det är fortfarande en makalös låt, men ändå.
 - Vocoderrösten som sjunger "Everybody's dancing on the floor", låter den inte lite upprörd, liksom indignerad? Säkert bara jag som hör det, men ändå. Jag tycker det är roligt. Jag blir full i skratt. "Alla dansar på golvet, jag har bett dem sluta, men ingen lyssnar...". Ungefär.
 - "I know you don't get a chance to take a break this often. I know your life is speeding and it isn't stopping". Jag har nog aldrig hört en öppningsrad mer kalibrerad för att tala till trötta 30-åriga småbarnsföräldrar med kontorsjobb och drömmar om något helt annat.
 - Jag är så dålig på disco och funk att jag tycker gitarrerna i nämnda låt påminner om Orange Juice.
 - Inget ont om Paul Williams, men "Touch" är rätt trött tycker jag. Ja, jag förstår vad de försöker uppnå, och Williams låter verkligen som en åldrande discodiva. Men det ändrar inte på det faktum att det här är en ganska trist låt.
 - Tycker för övrigt ungefär samma sak om skivan två inledande spår. Inte förrän i "Georgio By Moroder" lossnar det ordentligt. Att inledningen är så lågmäld är faktiskt en överraskning. och inte en angenäm sådan.
 - The Strokes har jag inte brytt mig om sedan "Reptilia", men det är inget fel på Julian Casablancas inhopp på "Instant Crush". Inget fel alls.
 - Panda Bear-sången på "Doin' It Right" låter rätt mycket som Tough Alliance va, eller är jag ute och cyklar?
 - En upplevelse: att åka tunnelbana hem genom försommarnatten med avslutande "Contact" i öronen. När tunnelbanan åkte över Skanstullsbron trodde jag vagnen skulle lyfta från spåret.

"Random Access Memories" är en mycket bra skiva. Den kunde varit en fullpoängare om den slopat två, tre låtar. Den är lite för lång, och det finns spår jag hoppar över. Men ändå.