Vi åkte till Bromma idag, Frank och jag, och hälsade på min vän Åsa och hennes son. Lekte i parken, åt hembakad pizza och kakor, drack kaffe, pratade. Frank vägrade sova, vilket inte gjorde något, eftersom han höll sig på gott humör ändå. Så fortsatte det resten av dagen, trots att han vaknat redan vid fem. Nu sover han, utan det sedvanliga gnället och skrikandet, och klockan är knappt halv åtta. Otroligt skönt, det också. Hoppas han skippar sin nya vana att vakna i svinottan, det vore skönt att få sova ut imorgon.
Jag fick med mig lite utgallrade biblioteksböcker från Åsa också. Per Gunnar Evander, Carl Johan De Geer, Stig Claesson. Jag började läsa den sistnämndas "Dagarna Före Lunch" i eftermiddag. Årstiden krävde sin Slas-bok. Är det förresten från den Erik De Vahl tagit titeln till fina "The Days Before Lunch"? Ett av livets och konstens små mysterier...
Mitt liv har blivit mer drägligt sedan jag fick ny tjänst på jobbet i början av veckan. Jag kan nu (nästan) titulera mig specialist, vilket innebär att jag slipper telefonens konstanta tjutande och kan koncentrera mig på specialärenden och administrativa uppgifter. Gott.
Neil Halstead var mycket fin och bra, förresten. Han lät närmast exakt som på senaste skivan, på gott och ont. Gott, för att senaste skivan är hans bästa sedan Slowdive la ner, ont för att man hade kunnat önska sig någon enstaka avvikelse här och där. Men jag ska inte klaga. Halstead var i bra form, lurvig och avväpnande rolig. Han glömde bort en och annan textrad då och då, men räddade situationen med lustiga anekdoter. Överlag var han betydligt mer lättsam i verkligheten än han framstår på skiva. Att han spelade Slowdives "Alison" som extranummer var också stort.
Jag är ett avsnitt in i tv-versionen av "Fanny Och Alexander". Sist i världen att se den. Fantastisk så här långt. Spoila ingenting.
1 kommentar:
En slasbok är faktiskt på sin plats. Blir sugen. Och ska göra slag i saken!
Skicka en kommentar