Veckan som varit.

Det blev ett lite längre avbrott än planerat efter att mållinjen för #Blogg100 passerats. Dels har jag inte så mycket intressant att komma med - min kulturkonsumtion är på en all time low tror jag och livet i övrigt handlar mest bara om jobb, rutiner, sömn, och bristen på den - dels har jag känt mig lite utbränd på bloggande, och på internet överhuvudtaget, senaste tiden. Vilket är rätt skönt på sätt och vis. I veckan har jag, istället för att sitta vid datorn och höka, gått och lagt mig strax efter att Frank somnat och läst mig själv till sömns. Och det gör faktiskt att de korta kvällarna känns lite mindre bortslösade än de annars hade känts.

Jag var ju och såg Woods i veckan. Jag hade höga förväntningar, och de infriades med råge. De flesta konserter jag varit på senaste åren har varit mer lågmälda, stillsamma affärer, så jag hade glömt bort att högljutt larmande kunde vara så tillfredsställande. En sanning med modifikation: Time Is A Mountain larmade på rätt bra de också när jag såg dem på Rönnells för någon månad sedan, och även konserten var ju makalöst bra. Musik som kändes i såväl kropp som huvud. Och faktum är att det finns en del beröringspunkter mellan de två i övrigt väldigt olika banden, åtminstone när Woods brister ut i längre, mer urflippade partier, krautiga avstickare från de melodiska tvåminutersfyrverkerier som annars är deras signum. Och här är de faktiskt som bäst. Stor skam bara att de aldrig spelade "Impossible Sky".

Innan Woods gick på scenen hade jag varit på middag med jobbet. Jag fick äran att välja lokal, och valet föll på Glenn Miller Café som jag varit nyfiken på ett tag. Ett vardagsrumsstort hål i väggen som enligt vad jag hört ska servera god mat och bra livemusik. Vi gick innan jazzbandet började spela, så jag kan inte säga så mycket om musiken, men maten var jättegod, och det fanns en stämning i den gamla lokalen som verkligen lockade till återbesök. Vill framförallt återvända i sällskap med någon som uppskattar jazz. Inget ont om mina kollegor, men finansbranschen är ingen häckningsplats för jazzcrowden direkt...

Jag är förkyld sedan några dagar tillbaka. Lagom roligt. Men helgen har varit okej ändå. Fick sova till sju imorse, och det är jag inte bortskämd med. Sen tog min mamma med Frank till Fjärilshuset i Haga, så vi har haft en lugn dag här hemma. Fixat balkongen, satt upp skohyllor i hallen, lyssnat på skivor, tagit en promenad.

Det var allt.