Den här låten var mer gripande från Södra Teaterns scen i höstas - så gripande att jag glömde bort att andas för ett ögonblick - än vad den är på skiva. En del av det gripande är kvar även här, men det monotona orgelljudet gör varken från eller till. Den stora behållningen är givetvis Mark Kozeleks röst, och texten. Det ryms så mycket skör och varm mänsklighet i de här enkla raderna, även om musiken i sig inte är så spännande. Mark Kozelek har inte gjort mig så gråtfärdig sedan "Drop".
fredag 3 maj 2013
En låt #27
Mark Kozelek & Jimmy LaValle - Ceiling Gazing
Den här låten var mer gripande från Södra Teaterns scen i höstas - så gripande att jag glömde bort att andas för ett ögonblick - än vad den är på skiva. En del av det gripande är kvar även här, men det monotona orgelljudet gör varken från eller till. Den stora behållningen är givetvis Mark Kozeleks röst, och texten. Det ryms så mycket skör och varm mänsklighet i de här enkla raderna, även om musiken i sig inte är så spännande. Mark Kozelek har inte gjort mig så gråtfärdig sedan "Drop".
Den här låten var mer gripande från Södra Teaterns scen i höstas - så gripande att jag glömde bort att andas för ett ögonblick - än vad den är på skiva. En del av det gripande är kvar även här, men det monotona orgelljudet gör varken från eller till. Den stora behållningen är givetvis Mark Kozeleks röst, och texten. Det ryms så mycket skör och varm mänsklighet i de här enkla raderna, även om musiken i sig inte är så spännande. Mark Kozelek har inte gjort mig så gråtfärdig sedan "Drop".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Otroligt vacker låt, verkligen klump-i-halsen-framkallande! Jag uppskattar enkelheten i musiken också, känns lite som gammal Low eller Smog. Det repetitiva gör liksom att de små skiftningarna i musiken känns extra mycket.
Skicka en kommentar