Paul Westerberg - Eventually
Black Rebel Motorcycle Club - B.R.M.C
Blitzen Trapper - Destroyer Of The Void
Jag inledde veckan med smakprover från två indierocklegenders solokarriärer. Tobin Sprout är den mindre kända låtskrivarhalvan av Guided By Voices, men "Moonflower Plastic (Welcome To My Wig Wam)" är faktiskt bättre än det mesta jag hört från Robert Pollards (den andra GBV-halvan...) soloskivor - nu har jag i och för sig inte hört så många av dem, men ändå. "Moonflower Plastic..." är fylld till bredden med lysande bitterljuv pop. Paul Westerberg-skivan var inte fullt så rolig. Inte dålig, men långt ifrån topparna på "Suicaine Gratification". Jag tror jag, hur hemskt det än må låta, föredrar den ledsne och bittre Westerberg. Den glade låter så gubbrockig.
Black Rebel Motorcycle Club slog ju igenom mitt under den märkliga garagerockvågen, och har därför slarvigt klumpats ihop med en scen som de egentligen inte hade särskilt mycket att göra med. Deras musik har ju betydligt mer gemensamt med Spacemen 3 än med The Hives. Och de är därför ett mer intressant band än vad de får cred för.
Blitzen Trapper hade jag aldrig hört talas om till för någon vecka sedan. Den låg ute på Tradera för en tia och jag hade redan ropat in en hög skivor av samma säljare, så jag chansade. Vad det handlar om är habil men ganska sömnig americana. Den där typen man läser om i Uncut och Mojo, men aldrig blir riktigt intresserad av. De har onekligen lyssnat en hel del på både Wilco och Jayhawks, men når aldrig upp till sina förebilders höjder. En skiva man både kan ha och mista.
2 kommentarer:
Fick den där BRMC-skivan av pappa och gillade den sjukt mycket. Tyvärr har de gradvis försämrats sedan dess, men de har fortfarande några väldigt bra låtar under bältet.
Ja, de skivor som kom efter har väl inte fått så mycket kärlek? Bryr mig nog inte om att kolla upp dem.
Skicka en kommentar