När jag slog upp "Öster Om Eden" för första gången tidigt i höstas hade jag precis klickat fram Midlakes "The Courage Of Others" på iPoden, också det för första gången. Det krävdes inte många sidor eller låtar för att jag skulle förstå att jag hade hittat ett perfekt soundtrack till John Steinbecks roman. Det är ju sällan det riktigt klickar på det viset, men ibland verkligen gifter sig en roman med en skiva. När jag nu, ikväll, efter att ha läst ut boken för några dagar sedan, lyssnar på skivan för femtioelfte gången - det är en av de skivor jag lyssnat allra mest på i år - seglar tankarna genast tillbaka till familjerna Hamilton och Trask och deras umbäranden.
Nu hade jag förmodligen älskat "The Courage Of Others" oavsett vad - det är en väldigt stark skiva. Och förmodligen hade den fungerat bra som ljudspår även till någon annan mustig roman om generationer av vindpinade människor i lika vindpinade landskap. Men de teman som tas upp i texterna på "The Courage Of Others"; uppriktighet, mod, närheten till naturen och den jord som föder oss, kombinerat med det stora allvaret och tyngden i musiken, gör att det nästan låter som om John Steinbeck själv vore medlem i bandet. Eller åtminstone deras textförfattare.
Härnäst ska jag se filmatiseringen av "East Of Eden" med James Dean, se till att skaffa mig resten av Midlakes skivor, och gå vidare med Steinbeck. Jag älskade "Möss Och Människor", och "Vredens Druvor" är en av mina allra starkaste läsupplevelser. Där ligger faktiskt "Öster Om Eden" i lä. Jag har "Missnöjets Vinter" oläst i bokhyllan, men känner mig mer sugen på "Buss På Villovägar". Någon Steinbeck-kännare som vill ge mig en knuff i rätt riktning?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag har inte läst Öster om Eden, men den står i vår hylla - i någon bokklubbsutgåva från mina föräldrars, eller rättare sagt min mors yngre dagar. Gillade inte 'Möss och människor', men Vredens Druvor har jag lyckats köpa i två exemplar utan att ha läst den. Så Steinbeck skola jag icke uttala mig om.
Midlake däremot. Den skivan har jag lyssnat sönder och samman och utan och innan. En av mina absoluta favoritskivor. Nu skiljer sig Midlakes tidiga diskografi ganska mycket från denna skivan. Den tidigare, hypade (som jag helt missade) Trials Of Van Occupanther låter mer åt västkusthållet, om man gillar det. Tidigare än så är det mest indierock enligt standardformel. Tydligen har de lyssnat mycket på Black Sabbath et al på sistone, vilket tydligen kommer höras på nästa skiva. Skrämmer kanske bort dig, men jag tycker det verkar fantastiskt.
Midlake är ett sånt där band som jag känt till men inte pallat kolla upp. Hade fått för mig att de var en lightversion av My Morning Jacket, typ, och (nu svär jag i kyrkan) dem har jag aldrig riktigt fastnat för. Nu fanns "Courage" för 49 kronor på Ginza för några månader sedan, så jag tänkte ge dem en chans. Ett bra beslut, kan konstateras.
Det där med Black Sabbath varken skrämmer eller förvånar mig. Det finns ju en del influenser från bluesrockigt 70-tal på "Courage" också, även om det är väldigt nedtonat och subtilt.
Ge Stenbeck en chans till!
Har läst Möss och människor och Öster om Eden, och där gillade jag den senare mycket mer. Så storslagen och vacker. Tyvärr sammanföll inte min Öster om Eden-läsning med någon Midlake-period. The Courage of Others har jag inte hört, däremot gillade jag The Trials of Van Occupanther rätt mycket.
Min pappa rekommenderar Det stora kalaset, som han säger är en av de roligaste böckerna han någonsin har läst. Det blir nog min nästa Steinbeck-läsning.
Skicka en kommentar