#275. Adrian Tomine - Summer Blonde.

Det kom ett brev. Eller rättare sagt, ett paket. Det vägde 8,2 kg, och fick precis plats under barnvagnen. Tur det, annars hade det varit svårt att transportera hem från paketutlämningsstället. Vad det innehöll hade jag ingen aning om, förrän jag öppnade det. Jag fruktade att finna ett avsågat människohuvud stirrande på mig, istället fann jag seriealbum i mängder som en vänlig själ valt att skicka mig som tröstpris i en tävling jag deltagit i. Mycket rart!

Bland mycket annat fanns här två album av Adrian Tomine, en för mig ny bekantskap. Även om jag stött på hans namn här och var, är det första gången jag läser något han skrivit. Jag känner mig hemma direkt. I såväl stil som ton påminner det otroligt mycket om svenske serietecknaren Daniel Ahlgren, bara aningen skarpare. Det är tydligt och realistiskt tecknat, precis som hos Ahlgren, även om Daniel Clowes förmodligen är Tomines inspirationskälla. Och serierna skildrar samma sorts ensamma, vilsna och patetiska existenser som dessa författare skildrat med kärlek och empati. Det är ingen upplyftande läsning, men det är väldigt bra. Som moderna noveller av Richard Yates, i serieform. Ser redan fram emot att läsa det där andra Tomine-albumet.