Näe. Jag skämtar bara. "Ten Silver Slide Trombones" skulle precis lika gärna ha kunnat ges ut som en Innocence Mission-skiva, om det inte vore för Karen Peris frånvaro. Det är försiktiga och känsliga vaggvisemelodier på minimal volym, och så vackert att tiden stannar. Precis som vi är vana vid. Och precis som vi är vana balanserar det hela tiden på gränsen till det lite för skört sakrala. Att makarna Peris är kristna är ingen hemlighet. Att det hörs i musiken är egentligen inget jag håller emot dem, men ibland blir det nästan lite för tydligt.
Men denna invändning till trots är "Ten Silver Slide Trombones" en av de skivor jag spelat flitigast det senaste halvåret, och framförallt då under dygnets senare timmar. Få album är så rakt igenom rogivande som detta.
(Bonusmaterial! Favoritlåten "Pennsylvania" har en så fin text att jag bara måste få citera den i dess helhet:
"When will you come to Pennsylvania
When will you bring your old self here?
I've got some friends
I think you'd like them
I've got that Hammond organ up and off the floor
I might just go to California
And get some good used records there
Fairport Convention
After the Gold Rush
Or Woody Guthrie in the Dust Bowl
Why don't you come here and spend Thanksgiving
November's not the greatest month but that's alright
We've got guitars and
We've all got problems
Sometimes they're looming large
Sometimes they're nothing more than...")
1 kommentar:
Tack för tipset. Ska kollas upp.
Skicka en kommentar