#271. Så kunde "One Day" ha blivit bättre.

Såg just Lone Scherfigs filmatisering av David Nicholls populära roman "One Day", som jag läste tidigare i höstas. Jag var inte helt övertygad om förlagans storhet, men den tog sig mot slutet. Den lyckades faktiskt förmedla en känsla av hur tiden går, hur år läggs på år, ofta utan någon märkbar skillnad, och den vågade göra små avstickare från det sliskigt romantiska ner i smuts och misär. En bitterljuv historia som lämnade blandade känslor, men som jag absolut inte ångrar att jag läste.

Filmen då? Ja, den hade väl sina förtjänster, men på det stora hela - ingen höjdare. Framförallt funkar det här med ett år i taget ganska dåligt på film. Dramaturgin blir helt uppåt väggarna. Vissa år hoppar man i princip över, eftersom där inte händer så mycket som för själva kärlekshistorien framåt. Synd för mig, som tyckte kärlekshistorien var det minst intressanta i boken. Det fanns mycket mer i bakgrunden, om hur åren och erfarenheterna förändrar oss som människor, som var mer givande. Ganska självklara grejer, men ändå fascinerande. I filmen blir allt sådant bara rekvisita, vilket tyvärr blir ofrånkomligt när alltsammans trots allt ska tryckas in under två timmar.

Däremot tror jag "One Day" hade kunnat bli en alldeles ypperlig tv-serie. En dag, ett avsnitt. Mindre hoppigt, mindre ytligt, karaktärerna skulle få riktig dialog, istället för att tala i klatschiga one-liners. Med tanke på David Nicholls bakgrund som manusförfattare till "Cold Feet" är det väl inte helt långsökt att misstänka att det kanske var planen från början?