Hela hösten har jag jobbat halvtid, levt på halva min lön. Jag skulle egentigen ta ut föräldrapenning på andra halvan, men Försäkringskassan tog god tid på sig att betala ut ens mina första två pappaveckor, så ganska snart tänkte jag; "Fuck it. Vi sparar på föräldradagarna. Jag kanske kan leva på enbart halv lön ett par månader." Det funkade riktigt bra. Med småbarn hemma finns inga jättestora möjligheter att ge sig ut på shopping sprees, inga krogbesök som slukar hundralappar. Allt som kostar är mat, hyra och räkningar. Denna erfarenhet gjorde mig nyfiken på hur man skulle kunna fortsätta skära ner. Jobba mindre, leva mer. Få tid att umgås med familj, vänner. Skriva, läsa böcker. Det var med de tankarna i huvudet jag köpte "4 Timmars Arbetsvecka" av Timothy Ferriss.
Redan några sidor in i boken började jag irritera mig på hans glättiga stil. "Det här är enkelt! Livsstilsdesign! Följ mina råd och bli lika cool som jag!" Efter ytterligare några sidor förstod jag att det här inte alls var en bok för mig. Jag saknar helt entreprenörsanda, och Ferriss grundidé bygger på att du startar ett lagom lönsamt företag, outsourcar allt tråkigt kringarbete och lever livets glada dagar på avkastningen, utan att bry dig om att försöka expandera eller växa. Han ger några goda råd om hur man som kontorsslav kan effektivisera sina mer hjärndöda sysslor och frigöra tid, och för det tackar jag honom. I övrigt var boken slöseri med både pengar och tid.
Halvvägs in i boken började jag parallellt att läsa Kristian Lundbergs "Yarden", en berättelse om låglönearbete, nedåtgående klassresa, människan som bricka i kapitalismens spel. Det är dyster, men viktig läsning. Jag känner igen mig så väl i Lundbergs rader om att aldrig känna sig bekväm eller trygg som klassresenär. Jag kan inte påstå att jag själv gjort någon klassresa, men jag är åtminstone inte arbetslös längre. Dock är jag plågsamt medveten om att jag när som helst skulle kunna bli. "Yarden" gör mig förbannad, och väldigt inspirerad. Lundberg skriver om klasskamp, men klasskamp som förs uppifrån. Kampen står kanske inte längre så mycket mellan klasser som mellan arbetsgivare och arbetare. De första får allt mer makt, arbetarna själva allt mindre. Genom att byta ut arbetsstyrkan mot inhyrda "konsulter" via bemanningsföretag kringgår man all arbetsrätt som årtionden av facklig kamp lyckats frambringa.
"Yarden" är en "Rapport Från En Skurhink" för 2000-talet, även om Kristian Lundberg är mer pessimistisk än Maja Ekelöf. Att samtidigt som den läsa Timothy Ferriss strategier för att få ut mesta möjliga av livet är oändligt provocerande. "Hyr in lågavlönade assistenter i Indien och låt dem ta hand om ditt tråkiga pappersarbete!", "Ta en minipension och res jorden runt!". Tanken på att gå ner i arbetstid är fortfarande lockande, men man får aldrig glömma att det finns de för vilka det är en katastrof att inte få det där dagliga samtalet som innebär ytterligare tio timmars slitigt arbete. I kontrasten mellan dessa två böcker finns allt det jag avskyr med det kapitalistiska samhället.
2 kommentarer:
Det här tycker jag är intressant, läser lite på ämnet - men har sällan möjlighet att omsätta det i handling. Inte för tillfället.
Det är oerhört berikande att jobba deltid. Jag har bara jobbat 80%, dvs varit ledig en dag i veckan - men det gjorde oerhört mycket. Trivdes bättre med mitt arbete, blev en lyckligare och trevligare partner, stressade mindre, mådde både fysiskt och psykiskt bättre.
Det är svårt att sätta ett pris på det i kronor.
En bok på ämnet, som dock är en amerikansk självhjälpsbok och dessutom utgår ifrån att vi alla bor i supersmå hus och använder Apple-teknologi; iPod och Macbook och använder gym eller badhus för personlig hygien, är "Put your life on a diet". Kan vara oerhört enerverande ibland, men vissa tankar i den är väldigt bra. Framför allt de om att frigöra sig från sina ägodelar. Lite svårt för såna som vi; med tusentals böcker och skivor som alla bär på en - för oss - personlig historia. Men lite av det kan man ju genomföra.
Lite så är det med "4 Timmars Arbetsvecka" också - vissa partier är intressanta och givande, men på det stora hela är det på tok för flåshurtigt, och bygger för mycket på att man ska jobba mindre genom att andra jobbar billigt åt en. Och det tycker jag känns rätt osympatiskt. Jag är mer intresserad av hur man kan få ner sina kostnader, och hur man enkelt, effektivt och utan att trampa på folk, kan få mindre tillskott till ekonomin utan att det kräver timmar av arbete.
Skicka en kommentar