Minns ni The Thrills? Det irländska popbandet med softrock-influenser som var rejält hypade under sommaren/hösten 2003? Jag köpte deras debutskiva härom månaden, och det är en sympatisk men bagatellartad historia, harmonisk och lättsmält, men också ganska lättglömd. Jag minns att det i recensionerna skrevs mycket om det lustiga i att ett band från solkigaste Dublin blickade drömskt mot amerikanska västkusten.
Bandet med det plumpa namnet Joan Of Arse kom (kommer?) också från Irland, men lät (låter?) blickarna svepa vidare in i det amerikanska inlandet, närmare bestämt mot den svarta mylla som Will Oldham, Jason Molina och Slint klafsat runt i. Möjligen har de också låtit sig inspireras av grannlandsmännen i Arab Strap.
Musiken på "Lost At Sea" är, som ni säkert förstår, mörk och dyster. Dova gitarrväggar mullrar som åska. Allt låter lite unket, skevt och fuktskadat, på ett sympatiskt sätt. Vissa spår låter nästan exakt som något från "I See A Darkness". Inga låtar är väl sådär vansinnigt minnesvärda, men inget är heller dåligt. När det känns lite för ångestladdat och allvarligt kommer en putslustig titel som "You'll Always Find Me In The Toilet At Parties" och livar upp stämningen.
"Lost At Sea" är knappast en skiva att gå över lik efter, men är du det minsta svag för tidigare nämnda dysterkvistar och ramlar över skivan någonstans så är den värd ett par tjugor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar