Jag gillade verkligen "Hallam Foe". Det trodde jag inte efter tio minuter. Den börjar som tusen andra filmer av den här sorten; Hallam (Jamie Bell, känd som Billy Elliot i "Billy Elliot") är quirky och utanför och beter sig allmänt märkligt. Till största delen beror det förstås på taskiga familjeförhållanden. Hans mamma har nyligen dött, och Hallam misstänker pappans nya fru för att ha mördat henne. Han rymmer till Edinburgh, där han springer på en kvinna (Sophia Myles som spelade love interest i underskattade "Art School Confidential") närmast på pricken lik hans mamma. Och här tar filmen fart på allvar. Dels blir handlingen befriande oförutsägbar. Dels är den lika gripande som den är rolig. Att den aldrig någonsin är särskilt trovärdig spelar ingen roll. Det är inte den sortens film. Tänk magisk realism, men utan magi, och med lika delar feel good som feel bad. Tänk romantisk komedi med bleka skottar och runda ord. Dessutom ett soundtrack med skottepop av finaste märke; U.N.P.O.C, James Yorkston och King Creosote, för att nämna några. Inte en dålig film att spendera en och en halv timme tillsammans med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar