Running With Scissors
Birds Of America
”Okej, i huvudrollen har vi en killle här va, en rätt vanlig kille, rätt sympatisk, någon man kan relatera till, okej?”
”Okej. Mörkhårig kanske?”
”Och han har en familj som är rätt galen va… Någon kanske är författare eller konstnär? En mamma som dricker? En pappa som stuckit? En bror som är deprimerad? Någon kanske har en konstig hatt? Eller bandage runt huvudet?”
”Nej, nej. Pannband!”
”Ja, för fan, pannband! Som I ”Royal Tenembaums”! Alla gillade ju den, eller hur?”
”Kan vi inte ha en scen där delar av familjen röker på tillsammans? För att visa hur liberala de är?”
”Absolut!”
”Sen måste vi ju ha en upplösning också… Hur fan ska vi avsluta filmen egentigen?”
”Någon dör? Någon rymmer hemifrån?
”Kan inte alla komma till insikt om något? Att livet är skört och vackert kanske?”
”Genom att någon dör eller rymmer hemifrån?”
”Perfekt!”
”Jag har en polare som spelar gitarr i ett indieband, han kanske kan spela in något diffust och stämningsfullt till soundtracket också?”
Birds Of America
”Okej, i huvudrollen har vi en killle här va, en rätt vanlig kille, rätt sympatisk, någon man kan relatera till, okej?”
”Okej. Mörkhårig kanske?”
”Och han har en familj som är rätt galen va… Någon kanske är författare eller konstnär? En mamma som dricker? En pappa som stuckit? En bror som är deprimerad? Någon kanske har en konstig hatt? Eller bandage runt huvudet?”
”Nej, nej. Pannband!”
”Ja, för fan, pannband! Som I ”Royal Tenembaums”! Alla gillade ju den, eller hur?”
”Kan vi inte ha en scen där delar av familjen röker på tillsammans? För att visa hur liberala de är?”
”Absolut!”
”Sen måste vi ju ha en upplösning också… Hur fan ska vi avsluta filmen egentigen?”
”Någon dör? Någon rymmer hemifrån?
”Kan inte alla komma till insikt om något? Att livet är skört och vackert kanske?”
”Genom att någon dör eller rymmer hemifrån?”
”Perfekt!”
”Jag har en polare som spelar gitarr i ett indieband, han kanske kan spela in något diffust och stämningsfullt till soundtracket också?”
2 kommentarer:
Ha! Ska man tolka detta som att filmerna inte är något att ha? Trots den ofta väldigt förutsägbara handlingen måste jag säga att den här typen av filmer (Squid and the Whale, Juno och 500 Days of Summer är tre av mina favoriter från 00-talet) ändå brukar hitta in till mig. Kanske inte på något jättedjupt plan, men nånstans.
Filmerna är inte helt värdelösa (inte heller direkt sevärda), men det känns som man har sett dem så många gånger förrut "The Squid & The Whale" är en av mina absoluta favoritfilmer, alla kategorier, och jag är egentligen positivt inställd till genren. Det är bara det att det börjat gå inflation i den.
Skicka en kommentar