#70. Triss i treor.

En film per kväll har det blivit de senaste dagarna. Bra filmer alla tre, men med små fel och brister som hindrar dem från att bli ihågkomna någon längre tid. Men några rader kan de gott vara värda.




The Apartment

Jack Lemmon spelar CC Baxter, en kontorsråtta anställd på försäkringsbolag, med en alldeles egen karriärstege att klättra på. I utbyte mot goda vitsord lånar han ut sin lägenhet till kåta kollegor, som använder den som hemligt kärleksnäste. Baxter själv förpassas ut i natten medan kollegorna förlustar sig, men kan å andra sidan stiga i graderna snabbare än någon annan. Situationen blir mer komplicerad när hans chef får nys på det hela, och själv vill ta med Baxters kärlek Fran (Shirley MacLaine) till lägenheten.

The Apartment är egentligen en riktigt charmig bagatell, men den faller på två detaljer. 1.) Jack Lemmons överspel i filmens första timme - ren slapstick av den äldre skolan. Inte roligt. 2) Billy Wilder står för regin. Allt annat än mästerverk är en stor besvikelse.



The Crazies

Zombieskräck utan zombies, lustigt nog en remake på en gammal George Romero-rulle. Ett flygplan med farlig last kraschar i ett vattendrag utanför en amerikansk småstad. Vattendraget visar sig förse hela stan med vatten, och invånarna transformeras en efter en till mordiska galningar. Överlag en rätt trevlig överraskning. Det skulle kunna bli fullständigt värdelöst, men är till och från riktigt spännande, kompetent och engagerande. Tyvärr blir det lite väl mycket upprepning framåt slutet - olika variationer på en och samma scen, om och om igen.

Greenberg

Senaste Noah Baumbach-filmen har jag peppat på ett bra tag, och "Greenberg" lever till stor del upp till förväntningarna. Ben Stiller är bra som deprimerad skitstövel, och överlag har jag inga invändningar. Men jag tror det är en film som vinner på att ses flera gånger. Baumbachs manus skrapar bara på ytan, men mellan raderna anas väl definierade och komplexa karaktärer. Såväl den här som Baumbachs förra, "Margot At The Wedding" är filmer som är små utsnitt ur människors liv. När filmerna är slut måste allt inte nödvändigtvis ha förändrats, ingen måste ha lärt sig något. Men vi som tittare har kanske fått en ökad förståelse för karaktärerna och deras handlingar. Jag kommer att se "Greenberg" igen. Jag lär upptäcka lika mycket nytt som jag gör varje gång jag ser om "The Squid & The Whale".