Drömmen om skärgården.

Det finns ett litet hus i skärgården. Priset är överkomligt, läget inte fantastiskt, men fint nog för mig. Jag brukar drömma om det stället. Det är vinterbonat, så man kan vara där året om. Månadskostnaden skulle ligga på ungefär femtusen kronor. Det är tre timmar med båt från Strömkajen, så risken för isolering och lappsjuka är stor. Men vad fan. Människor är ändå överskattade, och jag skulle uppskatta besöken i stan så mycket mer än jag gör nu. Och förhoppningsvis skulle det göra under för min slumrande kreativitet.

Jag kanske skulle kunna jobba på distans, på deltid? Plugga litteraturvetenskap andra halvan av tiden? Odla grönsaker i pallkragar direkt utanför dörren? Baka mitt eget bröd? Dra upp ett par fiskar ur havet? Havet. Det leder direkt till nästa tanke. I Årstaviken såg jag en liten båt för trettiofemtusen. En sån skulle man kanske ha också? Nog borde jag väl kunna lära mig köra en båt? Jag menar, kan jag lära mig skillnaden mellan brutto och netto är ingenting omöjligt... Jag ser mig själv utforska närliggande öar, och avsluta äventyren med en öl på ökrogen. Kanske brygga min egen öl i stugan? Syra mina egna grönsaker? Ta med alla mina olästa böcker, och tillbringa ett år i stugan med att endast läsa böcker, totalt avskärmad från samhället. Bli en kuf som folk pratar om? Möjligheterna är oändliga.