Jag flyttar till Tumblr.

Jag håller på att flytta till Tumblr. Ny adress för denna blogg är bitpartinyourlife.tumblr.com. Uppdatera era länkar och häng med!

Vila i frid, Leonard Nimoy.

Du spelade ju in rätt fin musik också. Den här Frank Sinatra-covern är inte så dum alls. Under många år förstod jag inte ens att det var en cover, eftersom jag hörde den första gången på din "The Touch Of Leonard Nimoy".

Minnen från en sjukperiod.

Det har varit en jobbig period. Magsjukt barn har följts av förkyld vuxen som följts av att även undertecknad blivit magsjuk, en märklig, långdragen magsjuka utan kräkningar men med extra allt av alla andra gory details. Nog har man väl varit sjuk tidigare, men jag har nog aldrig mått så här dåligt i upprättstående tillstånd tidigare. Just idag känner jag mig snäppet bättre. Det värsta trycket över bröstet har lagt sig, halsbrännan likaså, jag har klarat av en tur in till stan med min son, och jag köpte med mig Van Morrisons "Saint Dominic's Preview" som något form av vårtecken (Van Morrison är vår för mig) och för att belöna mig för att jag överlevt.
--
Annars blir det lugnt på konsumtionsfronten ett tag. Ska hålla hårt i pengarna de närmaste veckorna. En av nackdelarna med att jobba mitt i huvudstadens mest centrala delar är att man konstant bombarderas med januari- och februarireans lockande budskap och köper på sig mer än man egentligen har råd med. Det har jag gjort. Mest kläder. Nu blir det till att stoppa tillbaka pengar i madrassen igen. En del av klädköpen kanske jag redovisar här på bloggen framöver. Vi får se. Jag känner mig alltid så självmedveten när det handlar om kläder.
--
I perioden mellan sjukdomarna hann jag med ett besök på Rönnells, där Nacka Forum spelade. Det var den mest uppfriskande konserten på evigheter. Sån spelglädje, sånt sväng! Att Johan Berthling, Goran Kajfeš och Jonas Kullhammar är bra var ju ingen överraskning, men trummisen Kresten Osgood var en ny bekantskap, och vilken bekantskap! Sympatiskt galen, så kan man sammanfatta hans scenpersona. Och lika duktig på piano som på trummor. Jag köpte med mig skivan "Leve Nacka Forum". Att köpa skivor på konserten är verkligen grejen. Att i minnet kunna förankra en skiva vid en upplevelse direkt kopplad till musiken i fråga är oslagbart.
--
"Steglitsan" är utläst! Och den var bra. Fängslande. Svår att lägga ifrån sig. De som klagar på längden tycker jag har missat något. Det är väl sällan antalet sidor som påverkar hur lång tid en bok tar att läsa ut, utan hur pass mycket boken pockar på ens uppmärksamhet, hur troligt det är att man prioriterar läsningen av den framför andra uppgifter (jobb, disk, tv, surfande). Donna Tartt är en fantastisk berättare, även när själva berättelsen inte engagerar - ibland tappar den i tempo - så sugs man in i miljöerna och detaljerna, det bildflödande språket och vardagsbeskrivningarna, och stannar av den anledningen.
--
Våren börjar göra sig påmind. Jag har anmält mig till en odlingskurs, som ska hållas vid konsthallen ett stenkast från vår lägenhet. Det ser jag fram emot.

Cabin Porn.

Jag har en ny favoritblogg. Cabin Porn heter den, och den är näring för drömmar. Var och varannan bild får mig att vilja släppa allt jag har för händerna och springa iväg i riktning mot något helt annat. Ett liv i ett hus som det här till exempel.

(Huset råkar vara ett vandrarhem, och jag skulle nästan kunna tänka mig att resa till Maine enbart för att få tillbringa några nätter i de här omgivningarna.)

Pausfåglar.

Efter månader av mörker började jag nästan känna mig lite glad. Sol ute, roliga aktiviteter planerade. Som en blixt från klar himmel slår en magsjuka ner mitt i vardagen. Ordningen återställd. Jag återkommer när stormen bedarrat.

Wounded Wolf Press.

I fredags kom ett paket från Wounded Wolf Press. Fem böcker och sju skivor. Hett efterlängtade. Det var länge sedan jag stötte på ett förlag eller skivbolag, allra minst kombinationen av just dessa, som jag klickat så med. Jag hittade dem av en slump för några veckor sedan, och då de hade ett vintererbjudande där det gick att få hem ett helt gäng böcker och skivor för en relativt billig penning slog jag till. Jag fick ett personligt tackmail av mannen bakom förlaget, vilket jag tyckte var lite rörande.

Om böckerna kan jag än så länge inte säga mycket mer än att de är vansinnigt snygga och genomarbetade, åtminstone estetiskt. Jag har inte hunnit läsa dem, så jag kan inte säga så mycket om texterna. Rolig bonus är att flera av böckerna innehåller "bonusmaterial" såsom bokmärken, små tavlor och annat krimskrams, som gör det till en liten julafton att slå upp böckerna för första gången. Bilden nedan hamnar i en ram och sedan någonstans på väggen inom kort.

Jag är inte igenom samtliga skivor ännu, men kan säga med säkerhet att jag verkligen tycker om det jag hört, framförallt The Hogweed And The Aderyns skimrande folkpop, någonstans i gränslandet mellan Taken By Trees "East Of Eden" och typ Linda Perhacs, men också Ashberrys stämningsbyggen, som låter som något som hade platsat på Virginia Astleys "From Gardens Where We Feel Secure".

Omslagen är också värda några extra rader. Titta bara på det lilla instrumentet (en luta?) på framsidan av The Hogweed And Aderyn-skivan. Snidad i trä!

Nynäshamn.

Solen sken, så vi ville ut, och vi ville se något annat än Hökarängen. Frank var nyfiken på att se pendeltågets slutstation, så valet föll på Nynäshamn. På vägen passerade vi platser vi inte skulle vilja bo på, och andra platser där vi skulle kunna tänka oss att bo. Nynäshamn kändes, just denna dag, som en plats vi inte skulle vilja bo på. Här var vädret rått och ogästvänligt. Mörka moln kom indundrande från havet, någon blöt korsning mellan regn och snö rörde sig horisontellt genom luften. Vi åt en korv, gick ner till den smutsiga strandlinjen, tillbaka till tåget och åkte hem igen.

En låt #41.

The Owls - Air

Det här måste ni höra. Vanebildande var bara förnamnet. Och formuleringen "There is only air where I used to care" är så briljant.  Kan lika gärna vara en välsaltad diss som, tja, möjlig skildring av depression och apati.

Så blev det helg igen.

Jag ska verkligen inte klaga. Den förkylning som tagit familjen i besittning är, så här långt, av det mildare slaget. Lite snuva, några hostningar, inget värre.

Men vi har hållits fångar i lägenheten av vädret också. Något faller från skyn, vitt som snö, tungt som regn, det landar och det breder ut ett täcke av sörja över allting, och det både ser ut och känns förjävligt därute. Vi lämnade hemmet för att handla mat igår, och kom levande tillbaka med blotta förskräckelsen. Sen blev det kväll. Mikaela lagade ugnsbakad rotselleri med hasselnötsmajonäs, parmesan och persilja. Lite kallskuret till det. En öl. Semlor och whisky och pussel när Frank somnat.

Vi har spelat två omgångar kortspel med svamptema. Roligt för hela familjen.

"Den Goda Viljan" 1) i datorn, Donna Tartts "Steglitsan" 2) på nattduksbordet och Amasons "Sky City" 3) i högtalarna.

Det var helgen vecka fem det.

Utsikten i sovrummet.

1) Jättebra, förstås, och ganska tung.
2) Är försiktigt optimistisk, men anar ibland oråd också, en känsla av spretighet, av trådar som inte kommer knytas ihop, av manisk berättarglädje på bekostnad av struktur och poäng. Ber att få återkomma när jag läst mer än en femtedel. En riktig bladvändare är den om inte annat.
3) Ungefär så bra som alla skriver, åtminstone första halvan, sen sakta den ner något. Skivan har några framtida popklassiker på hand, det måste alla hålla med om.

Etsy.

Dövade lite ångest på Etsy.com igår. Inte genom att köpa, utan genom att titta. Fönstershoppa, kanske man kan kalla det. Finns en hel del fin vintage där. Här är några plagg jag hittat som skulle göra sig fina i min garderob. Dock i helt andra kombinationer.

Köper jag den här...

... så passerar jag någon slags gräns va?

Otippade sammanhang.

Den här helgen har jag hamnat i sammanhang jag aldrig tidigare trodde jag skulle hamna i: improvisationsteater och Söderkrogen Snövit. Improvisationsteater gick jag på mest för att en gammal vän var med och skådespelade. Jag deltog alltså inte själv. Vännen var imponerande duktig, och hela grejen var faktiskt väldigt kul. Som lek, fast för vuxna, men utan naket och snusk.

Till Snövit gick jag för att Rockdoktrinen, min broders och min gode vän Johns gemensamma projekt, skulle spela live för första gången. Också detta riktigt trevligt, även om Snövit i sig knappast kommer bli något stammishak för mig. Vi som var där för Rockdoktrinens skull var udda fåglar i sammanhanget, kan man lugnt säga.

Pingvinklassikerna.

Förra torsdagen kom jag till Farsta Strand i lite för god tid när jag skulle hämta Frank, så jag unnade mig en liten omväg till dagis, och befann mig plötsligt på ett torg där jag aldrig tidigare varit. På torget visade det sig finnas en loppis, och då jag fortfarande hade några minuter att slå ihjäl kikade jag in. Utbudet var väl ungefär vad man kunde vänta sig av en förortsloppis, det vill säga inget speciellt alls, med undantag för en bokhylla med utländsk litteratur, som innehöll radvis med vackra orangea Penguin Classics-ryggar. En krona styck ville de ha för böckerna, och det var jag ju självklart villig att betala. Tyvärr tog de bara kontanter, och jag hade inga med mig, så böckerna fick vänta. Men idag kom jag tillbaka och plockade dem. En diktsamling av Mare Kandre, en roman av Pär Rådström och en av Stig Dagerman fick göra dem sällskap i väskan. Fyrtiofem kronor allt som allt. Jag är mycket nöjd.

En låt #40

St. Thomas - Oh I Have Left The Ground

Igår köpte jag en skiva med St. Thomas på Myrorna. Hans första, "Mysterious Walks". Har lyssnat en gång, och den låter helt okej, med potential att växa.

Jag vet inte mycket om St. Thomas, mer än att han hette Thomas Hansen, sångröstmässigt hade svårartat Neil Young-komplex, kom från Norge, och dog allt för ung, för bara några år sedan. Liksom många andra artister i den här genren brottades han med psykisk ohälsa och missbruksproblem. Sista spåret på "Mysterious Walks" har den illavarslande titeln "My Early Funeral", som om han visste precis vad som väntade. En del av hans öde kunde också förutspås i sakrala "Oh I Have Left The Ground", som jag själv hörde första gången på en Uncut-cd för en herrans massa år sedan.

Den var obligatorisk ingrediens på bladbanden under en period. Kanske St. Thomas största stund.

Den vilda jakten på duffelknappen.

Jag behöver en sån här knapp. Det har fallit bort en från min duffel. Det är mycket irriterande. I min enfald trodde jag att det bara skulle vara att ramla in på någon tyg- eller knappbutik och köpa en, men det finns ingenstans. Om någon i min stora läsekrets skulle råka sitta på en överbliven knapp, hör av er.

Om jag hade pengar och plats.

Mönstret! Färgerna!

På kavajen längst fram. Vill ha!

Denna vecka.

Låg aktivitet på bloggen just nu. Mycket jobb och mycket elände i världen upptar min tid och min tankeverksamhet. Ett och annat har jag ändå hunnit med i veckan, även om jag inte skrivit om det. En del har hamnat på Instagram, och jag tänkte jag skulle dela med mig av det även här, med lite längre förklaringar än vad jag mäktar med på Insta (hatar att skriva på telefonen, mina fingrar kommer nog aldrig vänja sig vid att trycka på en skärm istället för på faktiska knappar).

Vykort! Jag har börjat tapetsera ena sidan av min vinylhylla (IKEAs expedit, ful  men funktionell) med vykort jag köpt på mig eller hittat som kvarglömda bokmärken i second hand-böcker. Gillar vykort. Som konst, men billigt. Och expeditsidan blir lite som en egen privat Tumblr, där bilder jag gillar dyker upp i mitt blickfång närhelst jag riktar blicken åt det hållet. Funderar så smått på att börja samla på allvar och sätta in i ett album, om så bara av den anledningen att bilder är väldigt kul att titta på.

Har länge varit sugen på att köpa mig en ljusslinga från Iris Lights, som jag tycker ger ett behagligt och småfestligt sken. Istället köpte jag ett billigare alternativ på Clas Ohlson, men färgerna var inte optimala. Därefter inleddes det kanske något omständliga projektet att få själva lyktorna att likna Iris Lights så mycket som möjligt. Först badade vi dem i ljummet vatten så färgen skulle gå enkelt att skala av. När all färg var borta inhandlades silkespapper, och vi började tapetsera bollarna i olika färger.

Och så här blev resultatet: som Iris Lights, men några hundra billigare. Väl värt lite pysslande.

Igår köpte jag också äntligen ett par kängor av märket Grenson, som jag tänkt köpa i över ett år utan att komma till skott. De var nedsatta med 30 % och därmed en tusenlapp billigare än vanligt. Mycket nöjd! Värt att jaga runt i hela stan under julrean för. I veckan lämnar jag in dem för sulning. Sen jävlar!

Svart onsdag.

Tungt beväpnade terrorister mot ett gäng skämttecknare. Något är väldigt fel här. Väldigt väldigt fel.

Till Skeppsholmen och tillbaka.

 

Någon form av årssammanfattning, del 3.

September

Det var val, och det blev ju ett helvete av det. Rätt sida vann, men SD växte chockartat, och parlamentariskt kaos följde. Men det vet ju alla redan. På jobbet var det kaos, men jag gick levande genom elden och kom stärkt ut på andra sidan till slut. På hemmafronten var det lite lugnare. Jag fick en röd, stickad mössa av Mikaela, och den hade jag på mig under våra återkommande svamppromenader i Fagersjöskogen. På kvällarna tittade vi på "Bokcirkeln I Hökarängen" och "Peaky Blinders". Jag lyssnade på Kevin Morby och John Coltrane. Frank fyllde fyra år. Vi var hundvakt. Jag beundrade kläderna och cyklarna på "Bike In Tweed".

Oktober

En prövning till månad. Förkylningarna avlöste varandra, och föräldralivet handlade mest om ständiga gräl med trotsigt barn. I skärgården jagades det ubåtar, och mitt i det gav vi oss ut på blueskryssning, som för mig mest innebar en massa tid i hytten med ömsom dödsångest, ömsom sjösjuka. Årets finaste skiva inhandlades; Vashti Bunyans "Heartleap". Köpte också två Felt-skivor och en ny favoritrock denna månad. Var i Karlskoga och plockade svamp.

November

Betydligt bättre månad. Rätt lugn och harmonisk, om än med en del förkylningar även nu. Skivkväll hos min bror, jazzbrunch på Södra Teatern, middag på Glenn Miller, hittade fin tavla på Stadsmissionen... många bäckar små. Fina fynd i second hand-världen också. Särskilt nöjd med upptäckten av Alice Coltrane. Läste en hel del denna månad. Lyssnade mycket på Aina Myrstener Cello.

December

Månaden och året avslutades i trötthetens tecken på grund av väldigt tidiga mornar, men fram till det var det en helt okej månad. Ett par julbord, förstås, där ett av dem innehöll en del sexistisk underhållning som jag inte kommenterar mer än så för jobbfridens skull (det var inte min arbetsplats som arrangerade, tack och lov). Såg "Gentlemen" på bio. Fick hemstickade strumpor i födelsedagspresent, Richard Ford-böcker och Jan Johansson & Radiojazzgruppens "Vårdkasar" på LP i julklapp.