Sagor & Swing, live på Rönnells.

Det är tio år sedan jag såg Sagor & Swing första gången. Det var på en liten inomhusfestival i Norrköping, vars dragplåster för min del var typ Björn Kleinhenz. Jag kände till Sagor & Swing till namnet, men hade ingen aning om vad jag skulle vänta mig, och mina förväntningar var inställda på strax under "lagom". Döm min förvåning när det blev en av mina konserthöjdpunkter dittills i livet. Publiken, som artigt satt på golvet och väntade, blev inte sittande många sekunder efter att Eric Malmberg och vem som nu satt bakom trummorna vid tillfället, satte igång. Det var som att kliva in en mjuk, underbar vägg av trummor, orgel och högt gräs. Björn Kleinhenz såg jag aldrig.

På skiva har Sagor & Swing gått varma sedan dess. Jag har inhandlat deras album, ett här, ett där, lyssnat ofta. Men på scen har våra vägar inte korsats förrän igår, då de spelade på Rönnells antikvariat. Då var jag där. Dock lite efter att de började spela, så jag såg inte mer än skymtar av dem. Men jag hörde. Sagor & Swing vinner fortfarande på att upplevas live. Det blir en helt annan dynamik i ljudet som gör upplevelsen så mycket mer fysisk än på skiva. Så är det väl med all musik, tycker kanske vän av ordning, men extra mycket så med just Sagor & Swing. Av någon anledning. På skiva är det musik jag försöker förlora mig i. Live är det musik jag faktiskt förlorar mig i. Utan ansträngning.