Jag köpte Niklas Rådströms Stig Claesson-porträtt "Stig." igår. Den är kort, så jag har inte många sidor kvar. Kort och fin. Rådströms ord springer över sidorna. Det är en annorlunda Slas som målas upp, jämfört med den i Nils Claessons "Blåbärsmaskinen". Annorlunda, utan att egentligen vara olik. Mer sympatisk, vilket inte är någon överraskning. I vänskap finns lägre förväntningar och krav än i relationen mellan förälder och barn. Färre besvikelser som färgar porträttet. Förmodligen finns den verklige Stig någonstans mittemellan "Stig" och "Blåbärsmaskinen". Och i hans eget författarskap, förstås.
Men nu var det inte det vi skulle prata om, utan om hans otroliga rutinbundenhet. Det är, så här långt, det jag bär med mig från den här boken. Hans flit och hans arbetsmoral. Den kan göra mig så väldigt avundsjuk. Slas arbetsdag var slut efter lunch. Då hade han jobbat ihärdigt hela morgonen och förmiddagen. Jag tänkte på det när jag i morse, på grund av en ovanligt tidig och snabb buss, hade tid att promenera från Liljeholmen mot Stora Essingen. Orkar man ta sig upp och hålla sig uppe är morgonen en fantastisk tid att vara vaken. Lugn, fridfull, fri från allt det som distraherar och pockar på uppmärksamhet under mitten av dagen. Inga öppna butiker att glida in i, ingen trängsel. Det finns tid att se detaljer i vardagen som annars missas, och att finna skönhet i dem. Måsar som slåss om matrester kring papperskorgarna. Regnvåta skator som sover uppburrade på lyktstolpar.
För ett par år sedan, en tid då mitt liv var fattigt på arbete och pengar, men rikt på dekadens, smidde jag planer på en tillvaro som skulle likna Stig Claessons. Den skulle vara inrutad och förutbestämd in på minsta halvtimme. Inte en minut skulle vara outnyttjad. Jag skulle skapa, jag skulle röra på mig, jag skulle läsa och se på film. Jag skulle bilda mig. Tid för vila fanns visserligen, men den var också tidsbestämd. Det blev aldrig något av det där livsschemat. Verkligheten kom ständigt i vägen, och vänner och bekanta övertygade mig om att det var en dum idé.
När jag läser "Stig." framstår den inte längre som så dum.
2 kommentarer:
Tänkvärt skrivet. Utifrån min position som studerande på ett program med rätt varierande schemaläggning kan jag verkligen känna igen mig i det där med rutiner. I mitt fall gäller det framför allt avsaknaden av en mer rutinartad vardag. På många sätt älskar jag min nuvarande situation, och jag kan verkligen bäva inför dagen då den friheten mer eller mindre upphör. Å andra sidan bidrar den ökade friheten till ett liv som ibland kan vara närmast ohälsosamt luststyrt. Att snubbla hem i gryningen en vardagskväll eller lyssna på musik till klockan fyra på morgonen har visserligen sin charm, men då och då kan det slå en att "det här är ju fan inget riktigt liv". Och då är ju frågan vad som menas med det osv.
Äh, det jag ville säga var att verkligen kan känna igen mig i dina Slas-influerade planer.
Och så det där om att jag någon dag ska ta tag i det här med att börja läsa något av honom.
Kan också känna mig lockad av tydliga rutiner. Det är så lätt att man bara flyter runt och inte får nåt gjort om man inte har lite struktur på dagarna.
Samtidigt tror jag att man bör akta sig för att få ett alltför inrutat liv, det måste finnas utrymme för en del spontanitet också.
"Life is what happening while you are busy making other plans" som Lennon skrev.
Skicka en kommentar