... denna lysande text på Elegansen. Han sätter ord på en del grejer jag själv funderat på och våndats över, men nu mer och mer tvingats släppa, då dygnets lediga timmar numera är så få att jag är nöjd om jag hinner klämma in senaste numret av random Marvel-serie innan jag ska gå och lägga mig. Det är ganska skönt, faktiskt, ibland. Och lite smärtsamt också, förstås. Det är lite som att ömsa skin, långsamt långsamt. Den person jag en gång var, som på många sätt inte var mer än de skivor jag köpte, de filmer jag gillade och de böcker jag läste - möjligtvis också, till viss del, de kläder jag bar - måste bort. Någonstans därunder måste en riktig människa växa fram. Det är en process. Den är inte enkel, men den är nödvändig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Fint. Ska kolla länken också. "Romeo Goes" med Sportsguitar är för övrigt, apropå dina nyinskaffade skivor,en lite onödigt bortglömd pärla.
Tack!
Ja, Sportsguitar är underskattade. Ramlade över deras "Married, 3 Kids" av en slump för ett par år sedan. Vem kunde tro att Österrikisk lofi kunde vara så trevlig?
Skicka en kommentar