Det råder stiltje på bloggen. Årsbästalistan blev som bäst halvhjärtad, jag nämnde ju vare sig årets skiva (Håkan Hellströms "2 Steg Från Paradise" eller årets soundtrack till en imaginär film (Ass "Salt Marsch"). Ej heller har jag skrivit ett ord om förra årets filmer (kan inte minnas så många fantastiska filmer från förra året, däremot en massa trevliga svartvita klassiker) eller teveprogram ("Mad Men" var självklart bästa drama, "Mauro & Pluras Kök" var det mest underhållande.)
Brist på tid är orsaken. Jag har sedan i måndags gått upp på heltid igen efter ett par månader pappaledighet på halvtid. Jag kommer nu hem klockan 19 på kvällen. Vår son somnar oftast mellan halv tio och halv elva. Därefter stupar jag direkt i säng i pur utmattning. Särskilt många luckor att ägna åt kulturellt inmundigande finns inte. Musik kan jag lyssna på under mina resor till och från jobbet. Har fått ett par fantastiska in-ear-hörlurar av min bror i födelsedagspresent, och har köpt en ansenlig mängd fina skivor under förra årets sluttamp. I övrigt försöker jag läsa Lars Norén (nästan halvvägs nu!) och Charles Bukowskis "Kvinnor", den sistnämnda mer för kompletteringens skull än av någon annan anledning. Är egentligen ganska trött på såväl Bukowskis svineri som hans språk.
I övrigt försöker jag komma ihåg att bara existera.
Och att inte hata så mycket.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Gjorde nyligen ett försök med Bukowski, men tröttnade på språket typ 40 sidor in på En snuskgubbes anteckningar.
Om luckor uppstår i livet som småbarnsförälder kan jag annars rekommendera Rubicon i TV-serieväg. I mina ögon förra årets bästa.
Tack för tipset! Har varit nyfiken på Rubicon ett tag, men inte tagit mig för att kolla. Kändes lite ovärt när det uppdagades att det inte skulle bli någon andra säsong. Men den kanske bör ses ändå, eller är slutet snöpligt?
Ja, det var riktigt sura nyheter. Klart orättvis behandling. Hoppas fortfarande att någon annan kanal kan tänkas köpa över rättigheterna. Tycker trots det att serien är värd att se. Framför allt älskar jag det makliga tempot och de skickligt skrivna karaktärerna. Slutet funkar absolut även om fältet någonstans ligger öppet för en fortsättning.
Skicka en kommentar