Vill bara skriva några rader om den kanadensiska komedin "The Trotsky" som jag hade glädjen att se för några dagar sedan. För att vara en komedi är den inte jätterolig. Den är småputtrig. Charmig. Gullig. Inga gapskratt, men gott humör. Men framförallt är den mycket uppfriskande. Filmens hjälte Leon Bronstein (komikern Jay Baruchel) är besatt av tanken på att han skulle vara Trotskij reinkarnerad, och ser överallt tecken på att hans liv följer samma bana som den gamle revolutionärens. När hans besvikne far sätter honom i public school startar Leon genast uppror mot förtryckande lärare, samtidigt som han gör taffliga försök att uppvakta en äldre kvinna som han tror är en del i hans livsöde.
Leon är en knäppgök, ja, men det fina med filmen är att vi aldrig skrattar åt vare sig honom eller hans försök att göra revolution. Han tillåts vara just en hjälte, och hans ideal vågar man faktiskt låta stå relativt oemotsagda. Det är en film som slutar (spoiler alert!) utan minsta moralkaka om socialismens eventuella brister. Faktiskt ganska modigt. Kanske är det dags att emigrera till Kanada?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar