tisdag 9 december 2014

Senast läst.

Nu var det ett tag sedan jag senast berättade vad jag läser, och jag förstår att ni alla är sprickfärdiga av nyfikenhet. En del riktigt bra läsning, och en del helt okej sådan har passerat.

Jag hade inte läst "Vikbodagbok" eller ens hört talas om Ola Klippvik (vilket säkert beror på att jag oftast inte läser liberala tidningars kultursidor  - inget ont om dessa kultursidor specifikt men jag läser sällan eller aldrig liberala tidningar överhuvudtaget) men jag chansade ändå och lånade hem "Vikbodagbok II" från biblioteket, dels eftersom jag tycker om dagboksformatet, dels för att jag gärna ville läsa om livet i en del av landet som inte är Stockholm. Döm min förvåning när det visar sig att Klippvik är lärare på min gamla folkhögskola Bona, vilket innebär att gamla personligheter från mitt förgångna plötsligt dyker upp här och var i texten. Trevligt, och inte oäven läsning i övrigt heller. Kanske söker jag upp övriga delarna i Vikboserien också. Vad det lider.

Magnus Dahlströms "Fyr + Papperskorg" är en kortroman och novellsamling i en och samma volym. Det första jag läser av Dahlström, men absolut inte det sista. Stämningen i såväl "Fyr" som i novellerna är bland det otäckaste jag läst. Novellen om den unge studenten som så sakteliga förlorar förståndet under författandet av en avhandling är otroligt skickligt skriven. Trots att vi sett den här sortens historier så många gånger tidigare (hej "The Shining"!) så känns det aldrig gjort, och aldrig annat än gastkramande trovärdigt. Men inget för folk med svaga nerver.

Klas Östergrens "Under I September" var den sista olästa delen i Östergrens trilogi om vindpinade alkoholiserade män på Österlen och de stackars kvinnor som ska bli deras frälsning. Precis som de övriga böckerna i serien, "Ankare" och "Handelsmän Och Partisaner" så har den väl sina höjdpunkter, men precis som de övriga böckerna i serien känns den lite väl ofta som en ganska skicklig övningsuppgift i tiopoängskursen "Att skriva som Malcolm Lowry".

När jag första gången läste Gustaf Rune Eriks blev jag helt tagen. Inte fullt lika begeistrad över "Lindansarens Väg" tyvärr. Inget fel på den, men inte samma överraskning, och lite för många noveller som passerar relativt obemärkt förbi. Men många fina och stämningsfulla miljöbeskrivningar. Dom var han bra på.

Två biografier har jag tagit mig igenom också, Quincey Troupes och Miles Davis Miles Davis-biografi "Miles" (ja, meningen är medvetet lång och fånig, om ni undrar), samt Klas Gustafsons "Farbrorn Som Inte Vill Va' Stor" om Gösta Ekman. Båda klart läsvärda. åtminstone om man råkar vara intresserad av dessa herrar och deras liv. Och det är man ju.

Och just nu är jag mitt inne i de avslutande sidorna av John Steinbecks "Missnöjets Vinter" som jag, måste jag erkänna, mest läser för att få lägga till handlingarna. Den är inte dålig, men berättelsen om det strävsamma kassabiträdet Ethan Hawley engagerar inte riktigt, inte som Tom Joad och hans än mer strävsamma familj i "Vredens Druvor". Men det kan man ju inte gärna begära heller. Hade ändå hoppats på mer.

Nu är ju den stora frågan vad jag ska läsa härnäst?

1 kommentar:

Valdemar sa...

Åh, nu blir ju jag också nyfiken på Ola Klippvik. Roligt om gamla bekanta dyker upp i texten.

Jag läser Sami Saids Monomani just nu, den kan jag rekommendera. Och nyligen läste jag ut Gösta Berlings Saga, den var visserligen lite seg men ändå fascinerande.
Vill du läsa något lättsammare kan jag rekommendera Erland Loes Stilla dagar i Mixing Part, faktiskt en av de roligaste böcker jag läst på mycket länge.