En säck böcker.

Efter lunch idag släpade jag med mig Frank ut i snön för att möta upp hans farfar, som skulle komma till Hökarängen med tunnelbanan vid tvåtiden. Han skulle ringa när han satt sig på tåget vid Slussen, men fastän han ännu inte ringt gav vi oss ut. Ville gärna fånga lite solsken medan det varade, och vi behövde båda frisk luft. När vi kommit till tunnelbanestationen och det ännu inte kommit något samtal, knallade vi ner till Hökarängen centrum. För att få tiden att gå bara. Plötsligt ropade en man åt mig.

"Vill du ha böcker?" frågade han, och kom gående mot mig. Han bar en stor IKEA-kasse i handen, den var märkbart tung, för hela mannen lutade i kassens riktning. När han kom närmare märkte jag att han luktade svagt av sprit, men jag försökte att inte vara fördomsfull.
"De är typ hundra år gamla", sa han, och jag såg att det stämde. Ryggarna såg ut som sådant man skulle kunna hitta i en förmögen människas bokhylla, i ett sånt där hem där man inte nödvändigtvis läser särskilt mycket, men gärna vill ge ett intellektuellt intryck. Bruna ryggar. Läder.
"Jag samlar, men har dubbletter av de här", sade mannen. "Jag har inte plats för dem längre, men vill inte slänga dem, vill du ha dem?"
"Ja, visst", sa jag. Tänkte att vad som helst kunde ju dölja sig däri. Tidiga Hjalmar Söderberg-utgåvor. Strindberg. Gammal rekvisita från Bröderna Morgans lägenhet på Hornsgatan. Bara fantasin satte gränser.

Så jag tog emot påsen och släpade den med mycket möda och stort besvär hela vägen tillbaka till lägenheten. Det var fruktansvärt tungt. Hela tiden uppmuntrade Frank mig genom att högljutt begära att jag skulle bära på honom istället.
"Ser det ut som att jag kan göra det just nu?" fräste jag. Var tionde meter var jag tvungen att ställa ner påsen och ta en paus.
"Alltid ska du stanna", sa Frank peppande. "Jag är orolig att det ska hinna bli mörkt innan vi kommer hem."
Men hem kom vi, Frank trött i benen, jag trött i hela kroppen och med illröda handflator. Böckerna var förstås total smörja. Uppslagsverk med fakta om gamla kungaporträtt, i flera volymer. Jag lämnade säcken i grovsoprummet, men sparade en gammal kokbok. Mest för att behålla som minne, om ärren i mina handflator inte skulle vara tillräckligt.