Musiken vecka 35.

 

Mysig Tape-konsert och ny skiva resulterade i en hel del Tape-lyssnande denna vecka. Resulterade också att jag började utforska norska skivbolaget Hubros (lite av en norsk version av Häpna) katalog, vilket fick mig att börja lyssna på både 1982 och Building Instrument, intressanta akter båda två. Lär återkomma med mer om Hubro inom en snar framtid.

Skrivbordet.

Det här skrivbordet tyckte jag var rätt fint. Det passar bra in i drömbilden av vårt framtida boende; det lantligt belägna fritidshuset ombyggt till permanentboende - en villadröm som faktiskt inte är helt orealistisk. Jag kommer säkert skriva mer om det framöver. Det är en dröm som tar upp rätt mycket av min tid just nu.

Concrete sky.

Musiken vecka 34.

Veckans höjdpunkt? Kan mycket väl vara att eftermiddagsslumra på soffan, under den rutiga filten, efter detaljläsning av "Örnis Bilar", och med "Jazz På Svenska" i öronen.

För övrigt lite otippat (eller kanske inte, med tanke på att bloggen är döpt efter en textrad i en Lemonheads-låt), men Evan Dandos "Baby I'm Bored" har verkligen gått varm senaste veckorna. Underskattad skiva.

Nio gånger av tio.

Det fanns en tid i mitt liv då fredagar var lika med utgång, alternativt lika med att sitta hemma och lyssna på låtar som Muriel Days "Nine Times Out Of Ten" och drömma om den perfekta utgången. Så är det inte riktigt längre. Förmodligen ligger livets bästa utekvällar bakom mig, och de där riktigt fantastiska går nog att räkna på två händer, kanske en. Men jag klagar inte. Är väl på väg mot något annat. Letar efter billiga små hus på Hemnet. Försöker lära mig om isolering, ventilation, avfuktning, den sortens spännande saker. Men det får vara så. Jag klagar inte. Och längtar tillbaka gör jag inte så ofta längre, bara fredagskvällar som den här, när familjen är förkyld och den fortsatta helgen i stort sett bara ser ut att handla om att vänta in ens eget förkylningsutbrott.

Musikmöbeln.

Eftersom jag egentligen eftersträvar att minska min konsumtion avsevärt är det väl rätt kontraproduktivt att följa en prylblogg, men när den ibland levererar såna här tips är det svårt att låta bli. Skulle inte ha något alls emot att ha den här möbeln i lägenheten.

Vad läses?

Nyligen avslutad är James Purdys "Malcolm", som var så pass bisarr att jag inte riktigt fastnade för den, samtidigt så pass bisarr att jag ändå hade svårt att lägga den ifrån mig. En märklig historia, fylld av märkliga karaktärer och förvecklingar. Skulle kunna filmatiseras av Wes Anderson, kanske.

Sista semesterhelgen läste jag också ut "Nattens Bibliotek" av Alberto Manguel. Full av fascinerande anekdoter ur litteratur- och, kanske framförallt, boksamlarhistorien. Om privata bibliotek och offentliga. Om enskilda böckers och hela samlingars öden och äventyr.

Just nu är jag mitt uppe i Karolina Ramqvists "Alltings Början", som jag är lite kluven till. Bra, absolut, jag gillar skildringen av tidsandan, av Stockholmskt 90-tal kryddat med precis lagom många tidsmarkörer, men den har börjat gå lite på tomgång, det är lite för mycket samma sak på lite för många sidor. Men jag antar att det finns en tanke bakom det också, huvudpersonen har själv påpekat en viss håglöshet. Så jag hänger kvar.

Tom Rachmans "The Rise And Fall Of Great Powers" har jag precis påbörjat. Även den känns faktiskt lite som något som Wes Anderson skulle kunna visualisera. Medryckande, men farligt nära att bli quirky i överkant här och var. Karaktär som lite väl tydligt är "karaktärer" riskerar att bli tröttsamma i längden. Men än så länge läser jag med stort nöje.

Och så "Austerlitz", av WG Sebald, som jag kämpar vidare med i långsamt tempo. Mest för att samlingsvolymen som rymmer boken är tung som två tegelstenar. Inget man släpar med sig i väskan direkt, och det mesta av min läsning sker just nu på tunnelbanan.

Vad läser du?

Plötsligt händer det.

Efter månader av torka i skivbackarna stod de plötsligt bara där. Vinyler med Kraftwerk, Howlin' Wolf, Brian Eno, Japan, The Selecter och The Specials. En bra lunchrast.

I höst...

...ska jag läsa den här. Rövarhistorier om Stockholm, av Per Anders Fogelström, med illustrationer av Stig Claesson.

Funderar också på att ha som pågående projekt att leta upp motiven för Stig Claessons illustrationer och fotografera dem, ur samma vinkel som de är avtecknade ur. De flesta borde jag kunna leta upp under mina lunchraster. Vi får se vad orken räcker till. Men det var synnerligen vältajmat att jag hittade den här boken i veckan. Min kärlek till Stockholm kan behöva lite bränsle.

Musiken vecka 33.

Me and the farmer.

Vi var och tittade på det här stället igår. En timmes bilfärd från Stockholm, strax utanför Enköping, och ganska perfekt på ganska många sätt och vis. Dock ligger marken totalt omringad av en lokal bondes ägor, vilket innebär att man som ägare på många sätt är utlämnad till bondens goda vilja. Vägen plogas av bonden, vattnet kommer från bondens brunn, etc. Det behöver ju inte vara något problem om bonden är vänlig och enkel att ha att göra med. Det verkar denne dock inte vara.

När visningen av torpet närmade sig sitt slut kom han körande med sin bil, parkerade den och gick ut för att plocka björnbär bakom ett uthus. Förmodligen ett svepskäl för att inspektera vilka som skulle kunna tänkas spekulera i huset. När alla utom vi åkt iväg hörde vi bonden och mäklaren hetsigt argumentera  vem som hade nyttjanderätten till ett av uthusen.

"Det är ju min mark", gnäggade bonden självgott. "Jag kan komma hit med en grävskopa och gräva upp allting om jag vill".

Tack, men nej tack. Jakten går vidare.

Birds.

Dåliga nyheter. Det fågelbord vi haft uppsatt på vardagsrumsfönstret har vi tvingats montera ner. Hyresvärden ringde, någon hade klagat på råttor i området. Snickesnack säger jag, har inte sett så mycket som en råttsvans här, men det är väl inte lönt att tjafsa. Så de hackspettar, blåmesar, gråsparvar, grönfinkar och talgoxar som hållit oss sällskap det senaste halvåret lär vi inte se särskilt mycket av framöver. Sorgligt. De började nästan kännas som gamla vänner.


On a lighter note: vi var på Skansen idag, och fick rejält med fågelumgänge där. Vid berguvens hägn var småfåglarna märkligt nog lite extra sociala, och åt nötter direkt ur våra händer. En fin upplevelse, och överlag en riktigt bra dag. Precis lagom varmt, knappt något regn (jämför med förra året, då vi släpade oss hem som dränkta råttor efter bara några timmar) precis lagom mycket folk, glad unge, gott fika.

Ibland är livet inte så tokigt trots allt. Med eller utan fågelbord.

Musiken vecka 32.

Omslag numero fyra ska vara By Coastal Cafés "Old Cartoons", men det ville inte läsas in just nu. Hatar när det händer. Annars en vecka med en del nytillskott. Har ramlat in på en och annan loppis under semesterveckan, och även om jag vanligtvis inte köper cd-skivor längre så råkade jag få med mig Feists "The Reminder", Loghs "Ever Time A Bell Rings An Angel Gets Its Wings", Club 8 "Club 8" och Tupelo Honeys "Salute You".

Oväntat besök.

En liten gynnare kom in genom balkongdörren nu på morgonen.

En låt #38.

Looper - Quiet & Small

Grävandet i skivlådorna gör att gamla gömda juveler kommer upp i solljuset. Idag återupptäckte jag till exempel den här fina Velvet Underground-anno-1969-pastischen från underskattade skivan "Up A Tree" av Belle And Sebastian avknoppningen Looper. Upptäck den ni också.

Jakten går vidare.

 Vi tittade på det fina sommarhuset för några dagar sedan. Men det blir nog inget med det. För långt avstånd (Odensbacken är över två timmar bort) och för mycket arbete, bedömde vi. Allt annat var perfekt. Läget, långt ner på en grusväg, inbäddat i grönska, med ett gammalt knotigt äppelträd på gården, en bäck som ringlade sig över ägorna, granskog och lövskog om vartannat, trevliga grannar (ja, vi träffade dem - smått kufiska men ack så hjärtliga gamla närkingar) och förmodligen lågt slutpris dessutom. Men att lägga tid på att renovera ett fallfärdigt hus blir svårt när det tar över två timmar bara att ta sig till och från huset. Och eftersom jag vill att min fritid ska kunna bestå av något annat än resor fram och tillbaka till Närkeslätten så känns det inte så aktuellt. Så vi släpper det. Och letar vidare.

Nytt med James Yorkston!

18 augusti är väl egentligen inget datum att se fram emot, då slutar nämligen min semester. Men datumet blev plötsligt ändå något att markera i kalendern. Då släpps också nya James Yorkston-skivan.  Har lyssnat en hel del på förra, och konserten på Södra Teatern förra julen var lysande. En ny skiva är goda nyheter. "The Cellardyke Recording And Wassailing Society" lyder titeln.

En låt #37.

Denna låt dedikeras till alla boende i Norberg med omnejd. Må vindar, väder och vatten stå på er sida i kampen mot skogsbranden. Jag var i Norberg för ungefär tio år sedan i sällskap med min gamle vän Mathias, som skulle hämta upp en synt där. Har inga bestående minnen av orten, men önskar den och alla invånare all lycka.

Musiken vecka 31.

Renoveringsobjekt.

En rätt stor del av första delen av Karl Ove Knausgårds "Min Kamp" handlar om hur Karl Ove och hans bror Yngve städar ur faderns dödsbo. Pappan har varit alkoholiserad, så hemmet är rejält grisigt. De fokuserar på ett rum i taget, och med en enorm detaljrikedom beskriver Knausgård hur han skrubbar, gnuggar, bär ut skräp och flaskor och kör fram och tillbaka till soptippen. Jag fann det hela oerhört fängslande. Det finns något även psykologiskt renande i att städa undan och röja upp. Jag skulle själv gärna vilja göra en obeboelig plats beboelig igen. Därför är konstnären Alex Morrisons blogg så njutbar. Bilder, bilder, bilder. Motiven varierar, men många av dem (framförallt på sidorna 31 - 34) föreställer vackra gamla kråkslott i olika stadier av förfall. Med massor av potential.

Nu börjar den.

Den sista sommarmånaden.

Nu börjar den.

Den första höstmånaden.

Nu börjar den.

Andra semestern.