Vilket magnifikt öppningsspår, och vilken magnifik låt överhuvudtaget. "A Parallax I" är inte fullt så lysande i sin helhet, men ändå en klart habil powerpop-skiva. Det finns fina inslag, då och då låter det som överblivet material från någon av Beatles sena inspelningssessioner, men allt för ofta påminns man om James Husbands bakgrund i Of Montreal, som i mina öron är ett band som mer än något annat lider av Elephant 6-förbannelsen; "Med lite visselpipor, baklängesgitarrer och högpitchade dragspel i bakgrunden så märker ingen att vi inte har några låtar". Typ.
Men om "A Parallax I" ger ett habilt men lite blekt intryck kan anledningen också vara en helt annan. Med en inledning som för tankarna till Robert Pollards allra största stunder är det väl svårt att bli annat än lätt besviken på fortsättningen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar