onsdag 5 september 2012

Anna Von Hausswolff - Ceremony.


När "Intervention", första singeln från Arcade Fires "Neon Bible" läckte, blev jag besviken. Den hyllades unisont för sin storslagenhet, inspelad som den var i kyrka, med dånande pampig kyrkorgel. Jag tyckte kyrkorgeln lät tam. De gjorde ju inget spännande med den. Den bara brölade på ett ganska menlöst och liksom kitschigt sätt. Jag har fortfarande svårt för "Intervention". Den är ett luftslott.

Och just det tråkiga mötet med kyrkorgeln i rockmusiken gjorde mig först lite skeptisk till Anna Von Hausswolffs "Ceremony", inspelad som den är i kyrka, med dånande pampig kyrkorgel. Men nyfikenheten tog överhanden efter alla positiva omdömen jag läste, så jag köpte den. Och "Ceremony" är verkligen något helt annat.

Hausswolff tar ut svängarna mer, släpper fram orgelns fulla potential och begränsar sig inte till att bara låta den låta "kyrklig". "Ceremony" är en oerhört dramatisk skiva, något annat kan man inte påstå, men den är dramatisk på grund av melodierna, texterna, Anna Von Hausswolffs sång, stämningarna, inte dramatisk på grund av närvaron av orgel. Orgeln får också stampa takten, spela ljust och flyktigt, fladdra som en fjäril. Det är befriande innovativt.

Jag tycker också om hur skivan känns som en helhet snarare än en samling låtar. Här finns enstaka stycken som är enkel men vacker popmusik, men också längre, instrumentella partier som glider in i och ut ur varandra. På sina ställen låter det som Kate Bush, här och där som tidiga Felt, men utan Maurice Deebanks snirkliga gitarrer. Kort sagt, en blandning av flera av de artister inom den här genren jag håller allra högst. "Ceremony" är den skiva jag lyssnat mest intensivt på hittills i höst, och den lär snurra många varv till, även kommande höstar. Det är en skiva att återkomma till.

2 kommentarer:

Valdemar sa...

"Intervention" tycker jag inte heller är så spännande, däremot älskar jag "My Body Is A Cage" från samma skiva.

När det gäller Anna von Hausswolff så var jag lite besviken på hennes första skiva, det är väl därför jag fortfarande inte har lyssnat på Ceremony. Men nu blir jag sugen på att göra det ändå.

Niklas sa...

Jag fastnade aldrig för "My Body Is A Cage" heller, däremot finns det andra låtar jag verkligen älskade på "Neon Bible". Men det är sällan jag lyssnar på den.

Jag har inte ens hört Hausswolffs första, men nu är jag sugen på att höra den. Om det så bara finns ett litet spår av den genialitet man hör på "Ceremony" så måste den vara bra. Även om du tycker annorlunda. :)