Musette, Tvärvägen och förkylning.

Idag kan en hålla sig för skratt. Över bara en kväll (en i övrigt trevlig kväll på Kulturhusets terrass, med min bror, ett par öl, en laxsmörgås, Musette, Tvärvägen och Next Stop: Horizon, där åtminstone de första två gjorde förstklassiga spelningar - jag har ingen relation till Next Stop: Horizon, så jag tittade aldrig på dem) landade en förkylning och slog rot i mig. Jag somnade rosslig, och vaknade alldeles öm och svullen i bihålorna. Förmodligen lätt bakfull också, men det var, och är, svårt att utröna var förkylningen slutar och eventuell baksmälla tar vid.

Spelningarna då? Jo, Tvärvägen gjorde en helt perfekt middagsspelning. Deras melankoliska men harmoniska små visor passade perfekt till eftermiddagssol, en kall Hoff och en laxsmörgås, samtidigt som de är emotionellt drabbande och därmed allt annat än bara bakgrundsmusik.

Musette var, vilket för mig som bara upplevt dem på skiva var ganska överraskande, betydligt rivigare, mer underhållande och, ja, plojigare. Joel Danell flirtar med någon slags fryntlig folkparksimage, och det skulle lätt kunna bli irriterande, men är faktiskt riktigt charmigt och upplyftande. Särskilt som det aldrig går ut över musiken, som är lika vackert medryckande som på skiva. Jag minns inga titlar i huvudet, men jag tyckte framförallt om en låt som nästan påminde om Sonic Youths mest skramlande konsertstunder, med en förstärkt gitarr som lät som en döende elefant. Effektfullt.

Nu: hett vatten, citron och honung, och hoppet om en ljusare morgondag.