På väg till en läkarundersökning tidigare i veckan passerade jag en butik som sålde begagnade cyklar, och eftersom jag hade lite tid att slå ihjäl kikade jag in. Säljaren visade mig en 40-talscykel som han just restaurerat. Den var mycket fin, hade lite roststänk här och var, men inte så det störde. Priset var också klart överkomligt. För en person som behövt mecka med sin cykel efter ungefär varannan cykeltur senaste säsongen lät orden "så nära servicefri som man kan komma" mer än lockande. Jag lovade att komma tillbaka.
Några dagar senare passerade jag Ramorama här i Hökarängen, en verksamhet som vanligtvis ägnar sig åt tavelramar, men som senaste tiden uppmärksammats för sina cykelbyggen. Jag klev in och pratade lite med ägaren, som verkade oerhört sympatisk, och som gärna skulle hjälpa till att lacka och ytterligare renovera den cykel jag tittat på tidigare i veckan. Även här offererades jag ett riktigt bra pris.
Allt som allt skulle det handla om ungefär hälften av priset för en modern kvalitetscykel. Jag är väldigt sugen.
4 kommentarer:
Onekligen en stilig cykel. Har själv en cykel från 50-talet i garaget som väntar på att få bli iordninggjord. Det får kanske bli ett vinterprojekt.
Ja, just den här är ju en damcykel, som står till försäljning hos RamoRama, men den ger en hint om ungefär hur slutresultatet kan komma att se ut. Lackeringen var oerhört snyggt gjord tycker jag.
Ja, riktigt snyggt med det röda och kromet. Min är svart i original med mycket rost just nu. Funderar också på rött och krom, alternativt rött och vitt. Eller bara lägga på klarlack och behålla den patina som är. Får se hur jag gör.
Ja, svårt. Patina är ju också snyggt, känns på sätt och vis fel att försöka dölja att tidens tand varit framme och gnagt. Men men, får se vad det landar på för min del.
Skicka en kommentar