Jag älskar Low, men i och med "The Great Destroyer" började de utvecklas i en riktning jag inte riktigt tyckte om. Det långsamma och viskande övergick så sakteliga i någon slags arenarock. Att kalla den skränig vore väl att ta i, men det var inte alls samma band längre. Kändes det som. Men så hörde jag den här. Och tiden stod stilla i åtta minuter och tio sekunder. Arenarock, förvisso. Men arenarock som långsamt men beslutsamt klättrar mot himlen.
måndag 21 januari 2013
En låt #23.
Low - Nothing But Heart
Jag älskar Low, men i och med "The Great Destroyer" började de utvecklas i en riktning jag inte riktigt tyckte om. Det långsamma och viskande övergick så sakteliga i någon slags arenarock. Att kalla den skränig vore väl att ta i, men det var inte alls samma band längre. Kändes det som. Men så hörde jag den här. Och tiden stod stilla i åtta minuter och tio sekunder. Arenarock, förvisso. Men arenarock som långsamt men beslutsamt klättrar mot himlen.
Jag älskar Low, men i och med "The Great Destroyer" började de utvecklas i en riktning jag inte riktigt tyckte om. Det långsamma och viskande övergick så sakteliga i någon slags arenarock. Att kalla den skränig vore väl att ta i, men det var inte alls samma band längre. Kändes det som. Men så hörde jag den här. Och tiden stod stilla i åtta minuter och tio sekunder. Arenarock, förvisso. Men arenarock som långsamt men beslutsamt klättrar mot himlen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar