Det har varit en kontrasternas helg. Kvällen före; champagne, dagen efter; grillkorv.
I torsdags kväll snöade det. Det kändes härligt, men tidigt. Det var kyligt även i lägenheten, så jag drog på mig varma strumpor och kröp ner under täcket. Klockan var elva. Tre timmar senare vaknade jag av illvrål från rummet intill. Det var Frank, och det var inte nattens första uppvak, långt därifrån. Först vid fem, halv sex fick jag sova. Då var jag direkt förtvivlad. Vi skulle ju ut på kvällen, jag och mina kollegor. Vi hade bokat bord och skramlat pengar till presenter. Det var ju en av min chefs sista dagar på jobbet, och vi skulle fira av henne.
När morgonen kom haltade jag till jobbet med rödsprängda ögon, härdade ut, och vid fyra-tiden drack jag ett glas champagne. Det första av många. Det blev en fin kväll, trots allt. Hamburgare, cava, öl, spontandans, skratt och tårar. Jag lyssnade på kroppens och huvudets begränsningar och åkte hem tidigt, var i säng strax efter tolv, vilket var välbehövligt.
Morgonen därpå mådde jag så pass okej att jag rent av mäktade med att ta med en snorig Frank ut i lekparken, där vi sedan grillade korv med andra barn och deras trötta föräldrar. Mycket trevligt. När Frank sedan sedan sov middag gjorde jag detsamma, både djupt och länge.
Vi hade barnvakt över kvällen och natten, så vi gjorde något vi talat om länge: åkte in till Nytorget och åt middag på Bar Central. Det var både mättande och jättegott. Efteråt åkte vi hem, drack te och såg "Your Sisters Sister", som både jag och Mikaela gillade.
Nu idag har Frank kommit hem, hans förkylning har överförts även till resten av hushållet, men jag mår relativt bra ändå, främst på grund av en rejäl sovmorgon.
Imorgon ska jag på anställningsintervju, ett jobb jag inte alls vet om jag vill ha, så jag är ganska avslappnat inställd till det hela.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar