Läskoman är över, och därmed kanske också bloggkoman. Botemedlet blev Richard Yates fantastiska "Easter Parade", som jag slukade på ett par kvällar, och som sista kvällen höll mig vaken i timmar i ångest och vånda. För alla som inte riktigt har fått fullständig rätsida på tillvaron är "Easter Parade" som en serie knytnävsslag i magen. Redan från första meningen är de två huvudpersonerna, systrarna Grimes, dömda till ett liv i olycka och besvikelse. Det börjar dystert med kringflackande barndom på 40-talet, och därifrån gräver den sig beslutsamt nedåt, genom tonår och vuxenliv, förälskelser, uppbrott, karriärer som aldrig tar fart, stagnation, ett evigt upprepande av gamla misstag och mönster.
Det flesta kan nog känna igen sig i Emily Grimes torftiga liv, med drömmar som aldrig förverkligas, projekt som aldrig fullbordas, påbörjade texter som blir kvar i skrivmaskinen, värdefull tid som äts upp av meningslös administration, och åren som försvinner i backspegeln. Och nya försök och nya livslögner som följs av nya försök och samma gamla livslögner. Richard Yates storhet är hur brutalt och osentimentalt han skalar av alla sina karaktärers drömmar och illusioner om sig själva tills de nakna och ynkliga framträder för läsaren, desperat stammandes sina inövade floskler, förgäves kämpande med att upprätthålla någon slags värdighet. Det är inte vackert att se, men det är förbannat vackert utfört. Och hur smärtsam läsningen än är, är det svårt att lägga den ifrån sig. Bara lite till. Kanske ljusnar det snart?
Nej.
2 kommentarer:
läste precis "cold spring harbour" o har liknande känslor. har redan glömt (efter "revolutionary...") att han skrev SÅ bra!
ska ta "eatser parade" som nästa lektyr - vad ska passa bättre till påsk?
tack! \ m
Tack själv, för din kommentar. Hoppas du ska gilla boken. Det är hittills den enda jag läst av Yates. Måste ändras på. Stod faktiskt och höll i "Cold Spring Harbour" på Pocket Shop igår.
Skicka en kommentar