November.

Det är bara tisdag, och veckan har redan hunnit bjuda på både det blodiga borttagandet av en leverfläck, och inledningen på månadens andra VAB-session. Peppen är enorm! Det verkar inte finnas någon ände på de oväntade twisterna och spännande upplösningarna just nu. Som en färggrann julkalender där något nytt fascinerande väntar bakom varje lucka. Imorgon vankas till exempel övertidsjobb. Inspiration har jag inte till särskilt mycket mer än att hålla näsan ovanför vattenytan, och allra minst till att blogga.

Det är november i mitt liv.

Passande nog läser jag just nu Magnus Dahlström obehagligt suggestiva "Fyr". Den utspelar sig på en vindpinad ö på ett höststormigt hav, där en butter ingenjör leder ett motgångsdrabbat bygge. Jaktstugor ska slås upp, harar ska planteras ut som småvilt. Ön ska vara obebodd, men snart börjar det visa sig att det finns folk där, mystiska människor som inte tillhör den firma som håller i bygget, och som tycks fientligt inställda. Det var länge sedan jag läste något som hade en sådan sugande effekt på mig. Jag dras in i den obehagliga stämningen i boken, och novembermörkret gör onekligen sitt till.