Ny adress sedan några veckor tillbaka, och ett nytt liv också. Eller: ett liv, igen. För det senaste ett och ett halvt året kan jag knappast anses ha varit levande. Alla dessa sömnlösa nätter, alla dessa kvällar av oväsen, och, i de fall oväsendet uteblivit, väntan på att oväsendet ska sätta igång igen. Och all denna röklukt i trapphuset, springet upp och ner för trapporna om natten, de höga, hesa rösterna, hostandet, stöldgodset och drogerna som skeppades fram och tillbaka mellan lägenheten där ovanför och bilarna på tomgång där nedanför... I julhelgen, då vi inte var hemma, gjorde polisen razzia, sägs det. Om något förändrats i huset sedan dess får vi aldrig veta. Vi kommer aldrig tillbaka dit igen. Nu är det över. Sedan den 27:e december är det över.
Vi bor nu i en något mindre men betydligt mysigare lägenhet på översta våningen. Fortfarande i Hökarängen, vilket är bra. Hökarängen hade vi aldrig någon beef med. Vi trivs här. Lägenheten är dragig och kall, lite romantiskt, så där som jag föreställer mig att lägenheter är i England, men mindre fuktig. I skrivandet stund sveper slöjor av snö förbi vardagsrumsfönstret och jag har raggsockor på fötterna. Men jag gillar det. Och jag har investerat i stickade tröjor.
En kort promenad bort ligger ett elljusspår där jag har sprungit tre gånger i år. Tanken är att det ska bli fler löprundor, minst två i veckan. Kalla det inte ett nyårslöfte, kalla det en förhoppning, och se det som ett tecken på ny energi. Vi får se vad mer den kan resultera i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar