Listan ovan är saxad från fanzinet "Feta Frallan #2" som finns tillgängligt på sympatiska bloggen/digitala arkivet Inte Vara Trött. Jag älskar sånt här. På så många sätt. Tolv år gamla intervjuer med folk man finner intressanta. Vilka var de då? Vad gillade de då? Finns här ledtrådar till varför de blev de de blev, varför de skapade den konst de senare skapade? I det här fallet är det Alasdair MacLean från mina favoriter The Clientele som intervjuats och tipsat om sina favoritskivor just nu (läs: just då). Glädjande nog har jag bara hört talas om två av dem tidigare.
Migala, The Moles och Lee Morgan läses in i mitt iTunes-bibliotek as we speak, och det lilla jag hittills hört av Migalas "Arde" låter smått makalöst faktiskt. Plötsligt blev det kul med musik igen, efter ett par månader av stiltje.
6 kommentarer:
The Sidewinder är ju en klassiker som är riktigt bra.
Jag minns att någon skrev en gästrecension (eller vanlig, vem minns?) av Migala på DSC när det begav sig. Att det beskrevs som ett Red House Painters på portugisiska, eller nåt åt det hållet. Fast jag fastnade aldrig för det då. Försöker igen nu.
Nico har jag alltid haft svårt för, men skivan har dykt upp mycket på sistone, när jag - på Spotify - sökt efter Kozeleks senaste skiva med Desertshore!
Ja, jag gillade "The Sidewinder" efter första lyssningen. Ser fram emot att lyssna mer.
Kan förstå att man jämför Migala med Red House Painters, men jag tänker rent spontant snarare på Tindersticks och The National.
Var tvungen att leta upp recensionen (recensionerna) som fick mig att kolla upp Migala. RHP nämns inte alls, haha.
Tindersticks är väl mer lämpligt, ett band jag äntligen lärt mig att tycka om. Fast jag blev väldigt chockad när jag såg Stuart Staples, alltid trott att han var en stilig, skäggig man i kostym. Han såg ju bara medelålders och plufsig ut. Fast det gör ju inte dem sämre, men det var verkligen inte vad jag väntade.
Här är recensionerna:
http://dagensskiva.com/2003/08/19/migala-restos-de-un-incendio/
http://dagensskiva.com/2004/08/18/migala-la-increeble-aventura/
Jag har bara sett honom på de gamla promobilderna från 90-talet, och då var han ju skitsnygg, men det är nog svårt att leva upp till de bilderna så här tjugo år senare.
Haha, fick nästan mardrömmar av att gå in på Dagensskiva igen. Har inte lyssnat på någon av de Migala-skivorna, men har hunnit med att spela igenom "Arde" ett par gånger. Gillar melodierna, sångarens bristfälliga engelska, och produktionen på det stora hela, men det finns en del samplingar som stjälper mer än de hjälper. Stönar inombords varje gång sångaren sjunger om en krasch, och det samtidigt spelas upp en samplad bilkrasch i bakgrunden...
Kul att materialet sätter saker och ting i rörelse.
Yes, ringar på vattnet.
Skicka en kommentar