Kan inte minnas att jag någonsin varit tröttare än jag är nu, men det har jag garanterat. Men det var nog länge sedan. Det har varit en intensiv vecka och en grå helg, och den kombinationen samt nattsömn som inte riktigt velat infinna sig har satt sina spår. Nämnde jag att jag är trött?
Det blev ingenting med det där andra jobbet jag sökt. Fick beskedet i fredags, efter veckor av intervjuer och flängande fram och tillbaka mellan mitt nuvarande jobb och det som eventuellt skulle bli mitt nya. Luften gick ur mig för en stund, jag kände mig som en sån förlorare. Men sen valde jag att se det som att jag var överkvalificerad. Det fanns en del i intervjufrågorna, i motiveringen till varför de inte valt mig och det faktum att de sparade mina uppgifter utifall att någon annan tjänst skulle bli ledig, som tydde på det. Och när jag väl valt det sättet att se på det var det faktiskt mest skönt att kunna lägga det hela bakom sig och inte spekulera med. Allt är tillbaka till status quo, på gott och ont.
I onsdags hade vi barnvakt och gick ut och såg "Palme". Den var fruktansvärt bra. Ett av mitt livs tidigaste minnen är hur jag och mamma åkte till Karlskoga Lasarett och lämnade rosor vid en tillfällig minnesplats, så Palmes död har lämnat avtryck i mig. Om hans liv visste jag desto mindre, utöver det mest basala då, så det var en både nyttig, underhållande och gripande historielektion.
Annars har mycket den här veckan kretsat kring en annan dokumentär, eller dokumentärserie snarare, om ett band som hette The Beatles. Men mer om det i ett annat inlägg. Här ska sovas.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar