torsdag 29 november 2012

Önskelistan.

Aislers Set - Terrible Things Happen
Aislers Set - The Last Match
The Amazing - Gentle Stream
Ariel Pink's Haunted Graffiti - The Doldrums
Azusa Plane - Where The Sands Turn To Gold
Beachwood Sparks - The Tarnished Gold
James Carr - You Got My Mind Messed Up
James Carr - A Man Needs A Woman
Comet Gain - Casino Classics
Karen Dalton - It's So Hard To Tell Who's Going To Love You The Best
Denim - Denim On Ice
Diagrams - Black Light
Dinosaur Jr - Farm
Dolly Mixture - Everything And More
Brian Eno - Music For Films
Brian Eno - Ambient 4: On Land
Everything But The Girl - 89 - 92 Essence & Rare

Robert Forster - Calling From A Country Phone
General Johnson - General Johnson
The Golden Earring - Miracle Mirror
Al Green - I'm Still In Love With You
Neil Halstead - Palindrome Hunches
Richard Hawley - Cole's Corner

Lee Hazlewood - Requiem For An Almost Lady
Julia Holter - Ekstasis
Iron & Wine - The Creek Drank The Cradle
Jesus & Mary Chain - Darklands
Marsen Jules - Les Fleurs
Marsen Jules - Nostalgia
Junior Boys - Be Gone Dull Care
James Kirk - You Can Make It If You Boogie
Last Days - These Places Are Now Ruins
Library Tapes - Höstluft
Low - I Could Live In Hope
Majessic Dreams - Beautiful Days
The Memory Band - The Memory Band
The Memory Band - Apron Strings
Modest Mouse - The Moon And Antartica

Mortimer - Mortimer
Mountain Goats - Tallahassee
Norra Kust - Norra Kust
Paul Quinn - Will I Ever Be Inside Of You

Sad Day For Puppets - Pale Silver & Shiny Gold
Skriet - Skriet
Skriet - Det Beslutande Organet
Stranglers - La Folie
Ulf Stureson - Allt Jag Ville Säga
Ulf Stureson - Beroende
Sun Kil Moon - Ghosts Of The Great Highway
Sun Kil Moon - April

Sun Kil Moon - Tiny Cities
Sun Kil Moon - Admiral Fell Promises
Sun Kil Moon - Among The Leaves
Bobb Trimble - Harvest Of Dreams
Bobb Trimble - Iron Curtain Innocence
United States Of America - United States Of America 
Scott Walker - Scott 3
Scott Walker - Tilt
Scott Walker - The Drift
Waters - Out In The Light
Wendy & Bonnie - Genesis
Patrick Wolf - Wind In The Wires
Woods - Songs Of Shame
James Yorkston - I Was A Cat From A Book
Neil Young - Zuma
Neil Young - Rust Never Sleeps
Neil Young - Time Fades Away

Zombies - Begin Here
Zombies - Into The Afterlife

Något att se fram emot.

Den här vill jag höra! Lloyd Cole och Hans-Joachim Roedelius gör ambient ihop. Det må låta som en udda kombo, men har man hört "Plastic Wood" vet man att Lloyd Cole gör sig lika bra hukad bakom en laptop som bakom en gitarr.

söndag 25 november 2012

En investering.


Jag köpte den här fula lilla tingesten förra veckan. Inte den spruckna iPoden alltså, utan dockan den sitter i. Tvåhundranittonio kronor på Kjell & Co. Ljudet är lite burkigt, men faktiskt bättre än väntat, och det är fantastiskt att kunna få höra musik i köket medan man diskar, lagar mat eller äter frukost. Vi har en helt okej stereoanläggning i vardagsrummet, men ska musiken höras ordentligt i något annat rum måste man höja volymen så mycket att man stör grannarna. Imorse kunde vi äta frukost till Richard Hawley, och eftermiddagens köksstädning fixades till tonerna av Russian Futurists. Jag är ofta något av en bakåtsträvare, men ibland är tekniken fantastisk.

lördag 17 november 2012

Mark Kozelek live på Södra Teatern.

Det är elva år sedan jag sist gjorde ett försök att se Mark Kozelek live. Då skulle han spela på Cirkus, vill jag minnas, och Lloyd Cole var förband. Besvikelsen när vi såg lapparna som annonserade att Kozelek ställt in går inte att förmedla i ord. Vi fick välja mellan att få pengarna tillbaka eller bara se Lloyd Cole, och eftersom jag inte alls hade samma relation till Lloyd Cole då som nu valde vi det första alternativet. Red House Painters var mitt absoluta favoritband på den tiden, så det var ett hårt nederlag.

Kort därefter försvann Mark Kozelek ur mitt liv, inte helt och hållet, men hans betydelse liksom bleknade. Jag tyckte fortfarande mycket om hans musik, men den var inte längre lika livsnödvändig. Andra artister tog hans plats, och de senaste åren har han liksom flugit under min radar. Självklart har jag varit medveten om Sun Kil Moons existens, hört och uppskattat enstaka låtar, men jag har inte sprungit till affären och köpt deras skivor som jag hade gjort för elva år sedan.

Jag har ignorerat hans sverigebesök också, trots att jag egentligen alltid brukar försöka se till att  kunna pricka av gamla husgudar i min "att se"-lista. Har hört för många skräckhistorier om dålig dagsform och häcklande av publiken. Egentligen hade jag tänkt hoppa över även den här konserten, men så sammanföll två saker: jag hittade Sun Kil Moons "Ghosts Of The Great Highway" på Myrorna, och jag såg ett videoklipp av Mark Kozelek framförandes "Mistress" på amerikansk tv. Så det blev en konsertbiljett trots allt.

Och det var en bra konsert. Och en ganska dålig konsert. Och ibland en helt briljant konsert. Kozelek har den fula ovanan att larva sig ganska mycket mellan låtarna. Han ojar sig över att det är så ont om kvinnor i publiken, på hans storhetstid, 90-talet, fanns där massor av söta flickor minsann. Han gnäller över det ensamma turnélivet, både i mellansnack och i vissa av de nyare låtarna, och stundtals blir det rätt enformigt. Man kan bara höra så många långsamma låtar om olika tjejer, ödsliga landskap och mörka hotellrum, innan de börjar flyta ihop.

Men det är väldigt vackert också. Mark Kozeleks röst lyckas fortfarande beröra som få andra, och en ny låt (som inofficiellt fått titeln "Ceiling Gazing") där han sjunger om sin farfars begravning, enda gången han sett sin far gråta, om hans syster med den smärtsamma skilsmässan bakom sig, om hennes döttrar som han älskar så, om hur han önskar han får leva länge så han får se dem växa upp och hur lycklig han är att ha dem i sitt liv, generar snyftningar runt om i publiken, och jag kan lugnt säga att det är ett av mina starkaste konsertögonblick hittills. Precis ett sånt ögonblick jag drömt om att en Mark Kozelek-konsert ska vara full av.

Fint också att få höra "Have You Forgotten", "Summer Dress" och "Katy's Song". Saknade bara "Drop" och "Gentle Moon".

fredag 16 november 2012

Dagen då jag nästan blev fotbollsintresserad.

Jag har verkligen försökt. Jag har pinat mig igenom fopollsmatcher, jag har bedövat den smärta tristessen åsamkat mig med folköl, chips och goda vänner, men inget har hjälpt. Att titta på fotboll har för mig varit lika intressant som att läsa telefonkatalogen. Det samma kan sägas om i princip all sport.

Men härom dagen blev jag faktiskt nästan omvänd. Jag pratar förstås om Zlatan Ibrahimovics mål mot England. Det var ju något större än sport, något större än ett mål. Det var vackert. Det var konst. Men det var också politik. För nog var det synnerligen vältajmat att Zlatan sätter ett sånt mål samma dag som Sverigedemokraterna tappar finbyxorna och visar sina rötter?

Så, för ett ögonblick förstod jag, för en kort stund kände jag mig inkluderad. Men innebär det att jag kommer tvinga mig igenom fler fotbollsmatcher framöver? Nja, det är väl mer tveksamt.

söndag 11 november 2012

Fars dag i Farsta.

Kan inte minnas att jag någonsin varit tröttare än jag är nu, men det har jag garanterat. Men det var nog länge sedan. Det har varit en intensiv vecka och en grå helg, och den kombinationen samt nattsömn som inte riktigt velat infinna sig har satt sina spår. Nämnde jag att jag är trött?

Det blev ingenting med det där andra jobbet jag sökt. Fick beskedet i fredags, efter veckor av intervjuer och flängande fram och tillbaka mellan mitt nuvarande jobb och det som eventuellt skulle bli mitt nya. Luften gick ur mig för en stund, jag kände mig som en sån förlorare. Men sen valde jag att se det som att jag var överkvalificerad. Det fanns en del i intervjufrågorna, i motiveringen till varför de inte valt mig och det faktum att de sparade mina uppgifter utifall att någon annan tjänst skulle bli ledig, som tydde på det. Och när jag väl valt det sättet att se på det var det faktiskt mest skönt att kunna lägga det hela bakom sig och inte spekulera med. Allt är tillbaka till status quo, på gott och ont.

I onsdags hade vi barnvakt och gick ut och såg "Palme". Den var fruktansvärt bra. Ett av mitt livs tidigaste minnen är hur jag och mamma åkte till Karlskoga Lasarett och lämnade rosor vid en tillfällig minnesplats, så Palmes död har lämnat avtryck i mig. Om hans liv visste jag desto mindre, utöver det mest basala då, så det var en både nyttig, underhållande och gripande historielektion.

Annars har mycket den här veckan kretsat kring en annan dokumentär, eller dokumentärserie snarare, om ett band som hette The Beatles. Men mer om det i ett annat inlägg. Här ska sovas.

söndag 4 november 2012

Vinterns handmode.

Mikaela blev precis färdig med säsongens nya vantar. De fina Paul Smith-kopiorna från förra året går fortfarande att använda, men har olyckligtvis filtat sig en aning genom att de gnidits mot ett snöblött barnvagnshandtag. Det här paret ska jag vara mer försiktig med. Fina va?