torsdag 21 juli 2011
#228. Den gamle och havet.
Dagar som denna när regnet inte faller utan strilar, ja, snarare fyller upp hela omgivningen med sin konstanta väta, dagar som denna längtar jag till havet. Jag har egentligen mindre relation till havet än de flesta. Karlskoga, min uppväxtstad, ligger nog så långt från alla former av saltvatten man kan komma i det här landet, och några seglare har vi aldrig varit i min familj. Men vi åkte ibland till västkusten när jag var liten, och oftare än så till Danmark. Jag minns färjeturer från Göteborg till Fredrikshamn. Lukten av diesel och olja på bildäck. De salta, fuktiga vindarna ute på det soldäck där solen sällan sken. Den sura smaken av spyor i munnen - jag klarade sällan av sjögången utan att bli sjuk. Men jag minns de där resorna med värme.
Dagar som denna tänker jag att jag borde åka in till stan, ta en paraplypromenad längs vattnet, titta på färjorna i hamnen och hoppas på lite saltstänk i ansiktet. Sen minns jag att Östersjöns bräckta vatten inte har det saltstänk jag längtar efter. Dessutom har jag tillfälligt lägenheten för mig själv, och kan därmed sjunka ner i kustromantiken på andra sätt. Jag är exempelvis redan inne på tredje Port O'Brien-lyssningen i rad. Finns det något annat band som på samma sätt omfamnat och romantiserat det marina livet? Inget i min skivsamling i alla fall. Deras skramligt svängiga americana för tankarna ömsom till skrålande sjömän, ömsom till deras ensamma oroliga fruar hemma vid sjöväderrapporten. Ljudet av måsar och trutar, doften av fiskfångsten när den släpps ner på bryggan... Trots att de bilder som frammans för mig är strikt teoretiska älskar jag varje sekund av det. Sorgligt nog lade bandet ner för några månader sedan, men låtskrivaren Van Pieszalowskis nya projekt Waters verkar till stor del vara mer av samma sak.
Dagens lunch blev, passande nog, en sallad på inkokt lax, ruccola och potatis. Och mina resterande ensamtimmar tänker jag, om jag inte somnar, tillbringa med August Strindbergs "Skärkarlsliv".
Vi kan kalla det en temadag.
Etiketter:
August Strindberg,
Litteratur,
Livet,
Mat,
Musik,
Port O'Brien,
Van Pierszalowski,
Waters
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Härligt det lät Niklas! Jag är också en sådan där havsvatten- och kustromantiker. Just dofterna och känslan är något av det bästa som finns. Det blir ett Stockholmbesök i augusti och blir det inte då så hoppas jag på havsbad eller liten tur med en färja vid annat tillfälle innan sommaren är slut. Kanske inte likt skivan du snackar om, men TTAs andra skiva är ju väldigt romantiserande av vistelser ute tills havs och under havet.
Den gamle och havet, bra bok av Hemingway där för övrigt. Ses snart hoppas jag!
Andreas: Ja, TTA gillar ju havet, helt klart, men det är inte riktigt den där gamla tjära-, rep- och knarrande skrovromantiken som jag är ute efter. :)
Vet du när i augusti det blir? Är ganska uppbokad i augusti, men skulle du komma någon av de helger då jag inte har planer vore det kul att ses!
John: Skamligt, men jag har inte läst "Den Gamle Och Havet" ännu. Ses gör vi, snart tycker jag.
Skicka en kommentar